Stora Enso, nationalism och business
Stora Ensos nya vd, svensken Karl-Henrik Sundström, blev intervjuad på engelska av finska medier, både i etern och i webbsändningar. Det skorrar illa, särskilt när det gäller Yle som har en tvåspråkighetsstrategi och bör kunna göra intervjuer på svenska.
Många finska medier vinklande nyheten med att svenskarna tar över och Finland förlorar ännu ett brofäste i landskampen med Sverige. Det stämmer till större eftertanke än intervjuspråket.
Stora Enso uppstod då finländska Enso Gutzeit och svenska Stora Kopparberg fusionerades år 1998. Det har stormat kring Stora Enso på grund av misslyckade affärer, bokföringsfel och barnarbetskraft samtidigt som fabriker som lagts ned i Finland och Sverige.
Finska staten och FPA utgör tillsammans den största ägaren i Stora Enso, tätt följd av den svenska industrisläkten Wallenberg. Ändå kommer både styrelseordförande Gunnar Brock och den nya vd:n från Sverige. Helsingfors är fortsättningsvis hemort.
Nationalitet, språk och kultur spelar naturligtvis en stor roll, också då personer i ledande ställning fattar beslut. Till exempel att lägga ned fabriker. Näringslivets marknader är globala och lönsamheten är avgörande. Att utmåla personval som en landskamp känns förlegat och ger en missvisande bild av bevekelsegrunderna.