Jobbmobbning ska tas på allvar
Arbetsplatsmobbning är ett allvarligt problem och personer som Outi Korhonen som orkar ta striden gör en hjältemodig insats.
Outi Korhonen, som HBL skrev om i fredags (27.6.), drev sitt mobbningsfall rättsvägen och processen mot Finansministeriet i tre olika instanser tog fyra år. Det är en lång tid, en alltför lång tid.
Korhonens fall dömdes i alla fall till hennes favör. Och den goda nyheten i allmänhet beträffande mobbning i arbetslivet är att vi har en lagstiftning som förbjuder kränkande särbehandling. Vi börjar också ha en medvetenhet, åtminstone då det gäller större företag och arbetsplatser, om att mobbning inte är acceptabelt och att ledningen och chefer bör ingripa.
Enligt Maarit Vartia-Väänänen, ledande expert på Arbetshälsoinstitutet, ligger problemet i dag främst i att de som ska agera inte gör det. Det gäller ledningen och chefer, vars ansvar är allra störst. Men det gäller också arbetskamrater och kolleger som märker att en person behandlas osakligt men inte ingriper.
Problemet berör ungefär 100 000 personer, eller fem procent av de anställda. Så många upplever kränkande behandling i sitt jobb. Det vanligaste är att mobbaren är en arbetskamrat medan det är ovanligare att chefer kränker underlydande, men också det förekommer. Ytterligare en variant är chefer som behandlas kränkande av en eller flera underlydande.
Vid mobbning eller kränkande behandling får den eller de som mobbar ett maktövertag genom att gång på gång på jobbet uppföra sig dåligt mot den utsatta personen. Mobbningen kan utövas via gester, ord eller handlingar, det kan vara fråga om att svartmåla, hota med våld eller att använda våld. Hur situationen uppfattas kan vara väldigt individuellt och därför är det viktigt att den som blir illa behandlad säger till – och tas på allvar. Kostnaderna för mobbningen är höga. Hela arbetsgemenskapen lider och de 100 000 mobbningsoffrens familjer påverkas också.
Forskningen visar att mobbning är vanligast inom kommunsektorn, särskilt inom vården och skolväsendet. Orsakerna till att problemen växer i just de här branscherna är mångfacetterade och kan delvis bero på att arbetsgemenskapen inom både vården och skolan är sådana att man borde vara föredömen. En annan faktor är att man arbetar med människor och med sin egen personlighet. Då kan det vara extra svårt att erkänna problemen och därmed dröjer ingripandet. I bakgrunden kan också finnas organisatoriska problem.
Stora framsteg har skett under de senaste femton åren och många gånger kan problemen lösas. Det är de svåra situationerna, som inte har skötts eller skötts dåligt, som når offentligheten.
En sund arbetsgemenskap tolererar inte mobbning. Alla har ansvar för atmosfären på jobbet. När det är aktuellt att förlänga arbetskarriärerna i början och slutet är det också ur effektivitetssynpunkt viktigt att komma åt arbetsplatsmobbningen.