Barnen är ingen minoritet
Prideveckan påminner om hur lätt och falskt det är att glömma att mänskliga rättigheter är en majoritetsfråga, inte en minoritetsfråga.
Om en ny förälder fylls av oro varje gång man lyssnar till spädbarnets andetag, är det då inte en tillräcklig oro? För en del föräldrar tynger osäkerheten ännu mer konkret. Oron över att barnet under en del av sitt liv inte har rättigheter till sin andra förälder, till exempel på grund av den interna adoptionsprocessen för samkönade par. Ett barn som föds till följd av fertilitetsbehandling hos ett heteropar kan få den juridiska vissheten från början. Men alla barn står inte på samma startlinje.
Så kan det vara i Finland i dag.
Låter tvångssterilisering och diagnoser för identiteten som 1930-tal? I Finland kan en transperson som vill genomgå könskorrigering ställas mot sådana villkor, trots att det är emot WHO:s och Europarådets syn. Om allt går som det ska fortsätter processen att förnya lagstiftningen om transpersoner i höst, men arbetet har stått och stampat.
En varierande förståelse för det självbestämda könet har också lett till att interkönade spädbarn, som föds med olika könsorgan, opererats. I värsta fall kan operationen drabba personens upplevda kön, för spädbarn kan ännu inte yttra sig. Lagen hindrar inte att spädbarn utsätts för sådana livsomvälvande operationer fast de saknar medicinsk betydelse. Också så kan det vara i Finland.
Tydligen är det alltjämt lätt att kalla likaberättigande för minoritetsfråga, men mer relevant är det att säga människorättsfråga. I människorättsfrågor hör det inte till att räkna antalet drabbade. De är allomfattande för individen, och bristande mänskliga rättigheter betraktas oftast på landsnivå. De är en kollektiv skam, eftersom lagstiftningen hos oss vilar på den kollektiva demokratin. Majoriteten.
Då Pride firas i Helsingfors framstår Finland inte i en god dager på den europeiska organisationen Ilgas lista över länders förverkligande av likaberättigande. På kartan över jämställd äktenskapslagstiftning ligger det västra Europa i en annan tidszon än vi. Argentina ligger före oss i rätten att själv bestämma sitt kön. Människorättsorganisationer efterlyser en ännu klarare antidiskrimineringslagstiftning, även om lagen om likabehandling är en av de få saker som rört sig framåt.
Mannerheims barnskyddsförbund hör till dem som efterlyser snabbare tag för att förbättra barnens rätt till sina föräldrar, vilka de än är, och vilka de än varit. Fertilitetsbehandling ger en möjlighet att tidigarelägga fastställandet av föräldraskapet för alla.
Barnskyddsförbundet talar också för att starta arbetet med en övergripande föräldraskapslag, i stället för att bit för bit rätta till de grå fläckarna i våra mänskliga rättigheter, som ett halvfärdigt lapptäcke med oviss tidtabell. Barnens rättigheter är inte en minoritetsfråga.