Vem går i kolossens fickor?
Knappt hade trycksvärtan i HBL-ledaren på Helsingforsdagen (12.6) hunnit torka innan stadens tjänstemän åter visade – för att tala med Clemenceau – att Helsingfors angelägenheter är för viktiga för att överlåtas till Helsingfors stad.
Staden är en koloss och att balansera dess enorma repertoar av åligganden mot finanserna är en svår balangång. Att behålla sinnet för proportioner när olika projekt och behov vägs mot varandra är inte lätt. Men när fastighetsnämnden och nämnden för allmänna arbeten efter tre års rådslag nu bedömt att 60 000 euro är ”för dyrt" för att sätta tegeltornet i Sinebrychoffparken i skick för kaféverksamhet, är det svårt att ta slutsatsen på allvar.
Det är alltid en konstruerad konflikt att sätta två vitt skilda projekt mot varandra, men tillåt mig en arbiträr jämförelse: Medan stadsstyrelsen i kväll ska ta ställning till ett femsiffrigt belopp och Sinebrychofftornets öde, klubbar trafikverkets direktion på tisdag igenom en "spöksumma" på 1,7 miljoner euro för möjliga ospecifierade utgifter vid reparationen av Kvarnbäckens metrostation. Detta utöver själva projektbudgeten.
Om orsaken till att "Koffparkens" vackra torn ska stå och förfalla faktiskt är brist på fickpengar, är det hög tid för Helsingfors att vakna upp till ansvaret att bevaka kolossens både vänstra och högra hand, och vilka fickor de gräver i.