Det kostar att vara Helsingforsbo
De höga bostadspriserna i Helsingfors har blivit ett allmänt accepterat faktum. Men det gynnar varken mångfalden eller servicen i huvudstadsregionen.
I början av maj såldes en lägenhet vid Londons Hyde Park för 140 miljoner pund, motsvarande 170 miljoner euro. Det sägs vara ett av de dyraste bostadsköpen någonsin i London. Många investerare från Ryssland och Kina ser en lägenhet i London som en säker placering, vilket driver upp priserna så att Londonborna själva inte har råd att bo kvar i stan.
Resultatet är en stad där bostäder står tomma på de mest exklusiva adresserna, samtidigt som det råder konstant bostadsbrist.
Helsingfors är lyckligtvis inte där än. Många som köper investeringsbostäder i Helsingfors hyr ut dem. Men priserna per kvadratmeter har stigit stadigt i över 20 år, och i dag är det få som ifrågasätter att det är dyrt att bo i Helsingfors.
Enligt arkitekten Ola Andersson räknar man i norra Europa med att en stad behöver ungefär sex bostäder per tio invånare för att hålla jämn nivå med befolkningsökningen. I Stockholm, där Andersson verkar, har man byggt 127 000 nya bostäder sedan 1992, trots att det hade behövts 270 000 för att uppnå målet. Det har lett till att Stockholm i dag har en på många sätt hopplös bostadsmarknad, där människor köar i årtionden för ett efterlängtat hyreskontrakt, eller köper dyra bostadsrätter utan att amortera (om de får lån).
Andersson skriver i sin nya bok Hitta Hem (Dokument Press, 2014) att det är många som vinner på höga priser: bankerna, som får mera ränta på större lån, mäklarna, som får provision enligt försäljningspris, hyresvärdarna, som ser sin investering ge mera avkastning, byggherrarna, som ökar sina marginaler, och till slut kommunen, som gärna ser att invånare är rika och betalar mycket skatt. Förmögna invånare belastar inte heller stadens service eftersom de gärna köper privat hälsovård.
Andersson ifrågasätter framför allt om kommunen kan driva en bostadspolitik som håller priserna på en nivå som gör att människor inte har råd att flytta in. Det drabbar på sikt hela staden: studerande väljer bort Stockholm eftersom det är för dyrt, innovativa människor söker sig till andra städer som Malmö och Berlin, och staden blir allt mer segregerad och homogen.
Hans lösning är att Stockholm borde bygga betydligt fler bostäder och att byggandet borde överlåtas på invånarna själva, till exempel bostadsrättsföreningar – det ska inte bara vara en handfull byggherrar som ges byggnadsrätt för lyxbostäder.
Diskussionen går att överföra på Helsingfors, där kvadratmeterpriset ligger i nivå med Stockholms ca 4700 euro. Också här sköts byggandet av en handfull etablerade byggföretag, även om staden försöker uppmuntra nya aktörer.
Enligt Helsingin Sanomat (29.5.) ligger bostadsprisen på ungefär samma nivå som i fjol, trots att färre bostäder sålts i år. Ett faktum som talar för att priserna kommer att fortsätta stiga är att staden växer. Enligt en prognos kommer Helsingfors att ha cirka 860 000 invånare år 2050. Helsingfors stad strävar efter 5500 nya bostäder varje år, men när marknaden står stilla är det svårt att uppnå målen. En orsak till att människor tvekar är de höga priserna.
Hur ska man locka nya Helsingforsbor – lärare, dagispersonal, vårdare – till en stad som de känner att de inte har råd att bo i? I diskussionen om bland annat svensk lärarutbildning är det många som glömmer en grundläggande orsak till att österbottningar flyttar "hem" i stället för att jobba i Nyland: det är dyrt att bo i huvudstaden.
Enligt en artikel i Hbl i april dras svenskspråkiga i Helsingfors till de nya områdena, till exempel det nybyggda Busholmen. Det är rimligt att svensk service kommer att koncentrera sig till områden med många finlandssvenskar. Men vad kostar det att vara finlandssvensk i Helsingfors? Minst lika mycket, om inte mer, än att vara finskspråkig. Busholmen ligger i ett av de dyraste områdena i Helsingfors.
En bostadspolitik som gynnar mångfald ligger alltså också i finlandssvenskarnas intresse. Vi tar för givet att det svider i plånboken att vara Helsingforsbo, men behöver det vara så?