Partiets soldat blev finansminister
Gänget, som Antti Rinne har hänvisat till i tid och otid, beslöt att man vill se Rinne på finansministerposten.
Det är en lösning som inte kan kritiseras. Praxis är att partiordföranden innehar partiets tyngsta ministerportfölj. De övriga fyra regeringspartierna har gjort klart att de önskar att Rinne följer praxis. Det har också många socialdemokrater gjort. Det rätlinjig lösning som inte ger samma utrymme för SDP att köra på två spår samtidigt, vilket en annan ministerportfölj för Rinne kunde ha bäddat för. Nu är det klart att uttryckligen Rinne leder SDP:s ministergrupp, han har makten och ansvaret.
Det som gör beslutet intressant är att Antti Rinne under ordförandekampanjen kritiserade Jutta Urpilainen för att hon var för uppslukad av finansministerposten, hade för lite tid för partiet och för lite utrymme att föra fram den socialdemokratiska linjen. I dag ville han inte kommentera Urpilainens lösningar. Rinne sa att han fått klart för sig att det är möjligt att sköta båda uppgifterna.
Rinne sa också att han är partiets soldat och accepterar beslutet. Trots att han även motiverade beslutet med att han bäst kan påverka sysselsättningen som finansminister verkar det uppenbart att han egentligen hellre hade sett en annan, mera okonventionell lösning. Nu är Rinne inne i samma skruvstäd som Urpilainen. Det ska bli intressant att se om och när hans politiska retorik mjukas upp ännu mer. Skillnaden mellan ordförandekandidat och partiordförande Rinnes retorik blev genast uppenbar.