Vems var förtjänsten, SFP?
Under valkvällen slinker obetänksamma uttalanden lätt i väg. En del SFP-politikers sarkastiska tack till Sannfinländarnas Jussi Halla-aho var ett sådant. Halla-aho uppmanade väljarna att rösta på vilket annat parti som helst för att se till att SFP inte skulle få hålla sitt mandat.
Halla-aho visar exempel på dålig stil och bryter mot den gyllene regeln att man ska köra sitt eget race och inte snegla åt sidorna. Men tyvärr är partisekreterare Johan Johanssons och före detta SFP-ordföranden Stefan Wallins svar inte så mycket bättre. När Jussi Halla-aho sänker sig till en låg nivå är det bäst att låta honom hållas där för sig själv.
Uppmaningen hade på sin höjd en marginell betydelse för att SFP gjorde ett av sina bästa val i mannaminne. Det påpekar faktiskt Johansson i ett finskt pressmeddelande och Wallin i en intervju för Svensk presstjänst. Det finns ingen anledning för SFP att inte självt ta äran för ett gott valarbete. Slängen var alltså just bara en släng.
SFP:s valresultat är intressant på många sätt. Nils Torvalds med sin vänsterbakgrund är en främmande fågel i SFP. Ändå har han på en kort tid, sex–sju år, fått en stark position inom SFP, särskilt på fältet och särskilt i Österbotten. Det är inte sagt att det gläder alla i SFP-etablissemanget, även om man håller god min.