SFP lyckades än en gång
EU-valet möblerade om partikartan och gav oss två stora partier och fyra mellanstora. Till vinnarna hör SFP och Vänsterförbundet.
EU-valet kan inte jämföras med några andra val men ändå måste man notera att Samlingspartiet och Centern är klart större än de andra med ett stöd kring 20 procent. Det är ett stort försprång till Sannfinländarna och SDP, som båda landade på mellan 12 och 13 procent. Efter dem kommer Vänsterförbundet och De gröna med drygt 9 procent.
Trots Vänsterförbundets seger med över tre procentenheter till, som gav dem mandatet i Europaparlamentet tillbaka är hela vänsterns stöd i Finland historiskt lågt, drygt 20 procent.
Men också SFP segrade i och med att partiet höll sitt mandat med god marginal. SFP ökade sitt stöd med en halv procentenhet till 6,8 procent vilket är anmärkningsvärt. Nils Torvalds fick närmare 30 000 röster mot Carl Haglunds knappa 17 000 i det förra valet. Torvalds har inte bara lyckats fortsätta Haglunds arbete i parlamentet utan också övertygat SFP:are i Svenskfinland att han är deras man. Tvåan Christina Gestrin från Esbo fick 15 000 röster främst i Nyland och Helsingfors och trean Wivan Nygård-Fagerudd fick de flesta rösterna från hemlandskapet Österbotten.
Sannfinländarna är jämfört med det förra EU-valet en segrare – men eftersom förväntningarna är nästan allt i politiken är det ändå ingen seger. Det syntes väldigt tydligt på Timo Soinis minspel och tongångar i går kväll. Skrällen har kommit av sig och Sannfinländarna lyckades inte mobilisera sina anhängare i det här valet. Om Timo Soini hade kandiderat skulle situationen sannolikt ha varit en annan. Men det visar än en gång vilken central roll Soinis person spelar för Sannfinländarna.
Socialdemokraternas nedgång fortsätter alltså – trots att man lyckas behålla sina två mandat, och dessutom besätta dem med två socialdemokrater då obundna Mitro Repo faller ut och Miapetra Kumpula-Natri från Vasa kommer in i stället.
De gröna tappade sitt andra mandat, vilket inte överraskade. Också KD förlorar då man inte får en plats i parlamentet, trots att det procentuella stödet växte markant.
Samlingspartiet fortsätter alltså att vara det största partiet, men Centern flåsar dem i nacken. EU-valet har betydelse för riksdagsvalet om ett knappt år. Också om Centern lite ser ut att ha tappat sin bästa styrfart blir det en hård kamp mellan de två.
Valdeltagandet blev 40,9 procent, det vill säga nästan detsamma som för fem år sedan. Det är inget att skryta med och ger inte Europaparlamentarikerna den legitimitet de skulle behöva.
Trots en rätt massiv mediebevakning inför valet är det troligt att många väljare inte har nåtts av EU-frågorna eller insett varför de borde engagera sig. De som känner sig involverade och engagerade i EU-frågorna är en elit, som använder ett språk, ord och uttryck, som inte öppnar sig för de icke-insatta. Samma utmaning men i mindre omfattning finns också i de nationella valen.