Finansskatten fungerar bara om den gäller i hela EU
Tanken bakom en skatt på handel med aktier, obligationer och finansiella derivat inom EU är ädel. Det är som Robin Hood i farten med rättvisans bågskyttar. Han tar av de rika och ger åt de fattiga. Finanssektorn betalar tillbaka litet av det stöd som den fick av skattebetalarna under finanskrisen.
När tio länder, bland dem Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien men inte Finland eller Sverige, förra veckan tecknade på att de tar en transaktionsskatt i bruk från 2016 var mottagandet reserverat. De som stannar utanför skatten anser att processen varit sluten och inte ens de som går med i den ser den som en optimal lösning.
Hela EU borde vara med för att finansskatten ska fungera som den borde, annars utlokaliseras handeln med värdepapper från de länder som inför skatten. Helst borde en finansskatt vara global – först då skulle det finnas ett tätt system.
Det är ingen idé att göra det till en ideologisk knäckfråga att vara för eller emot en finansskatt. Det krävs en noggrann modell för att skatten ska reglera risktagningen utan att hämma kapitalmarknaden. Finansskatten borde också harmoniseras med den pågående lagstiftningen för att skapa en inre kapitalmarknad i Europa.
Finansskatten ger ett smakprov på vad harmonisering av skatter eller skatter på EU-nivå innebär. Det är hart när omöjligt för 28 länder att nå samförstånd om gemensamma skatter, så olika är deras intressen.