Person och politik i vågskålen
Både SDP och Samlingspartiet ska välja ny ordförande men partierna tacklar valsituationen mycket olika.
Utgångsläget är förvisso också helt olika för de två. Jutta Urpilainen blir som sittande ordförande utmanad av Antti Rinne medan Alexander Stubb, Jan Vapaavuori och eventuella andra kandidater har trätt till i och med att Jyrki Katainen avgår.
Inom SDP har ordförande som utmanats och riskerat förlora hittills avgått frivilligt, alltså gett upp. Det gör inte Jutta Urpilainen. Hon tar striden. Också det har hon kritiserats för. De senaste uppgifterna tyder på att Urpilainens position inte är så svag som den först verkade vara. Å andra sidan är det knappast någon som har total kontroll över hur kongressdelegaterna faktiskt kommer att rösta nästa vecka.
I övermorgon möts Jutta Urpilainen och Antti Rinne i en duell på Folkets Hus i Helsingfors. Förutom tv-duellen på valborgsmässoafton är det deras enda gemensamma framträdande, och det kan ha stor betydelse. För en utomstående är det en obegriplig strategi att SDP inte bättre än så här utnyttjar den spänning ett ordförandeval skapar. Partisekreteraren skyller på förhandlingarna om budgetramarna, som hölls redan för en månad sedan.
Här agerar Samlingspartiet på ett helt annat sätt och försöker ta ut allt av ordförandevalet. Man ordnar en turné där kandidaterna reser land och rike runt. Det garanterar stor synlighet, medial uppmärksamhet och intresse för partiet.
Bakom det socialdemokratiska sättet att gömma undan ordförandevalet spökar förutom utgångsläget säkert också rädslan för splittring, som sitter djupt i de äldre partimedlemmarna.
Inom Samlingspartiet betonar både Stubb och Vapaavuori att valet inte handlar om politiska skillnader utan om ett rent personval. I SDP-valet betonas de politiska skillnaderna men frågan är om de egentligen finns där eller om Rinne och Urpilainen de facto ligger rätt nära varandra även om retoriken kan skilja dem åt.
Jutta Urpilainen håller fast vid sin definition från 2008 då hon blev partiordförande att SDP är ett center-vänsterparti. Antti Rinne, med sin bakgrund i facket, kanske uttrycker sig annorlunda. I hans diskussionsdokument nämns orden "vänster" och "socialism" i alla fall bara några gånger. I den ekonomiska politiken sägs Rinne tala mer för en keynesiansk stimulanspolitik medan Urpilainen skulle vara mera marknadscentrerad.
Utmaningen för SDP:s ordförande, oberoende av person, är att utrymmet för en vänsterpolitik i dagens marknadsstyrda värld är oerhört litet. Det finns en beställning på politiska rörelser som verkligen är motkrafter till marknadens makt och ställer människan i centrum. Marknaden är en bra och nödvändig dräng, men en farlig husbonde. Vänsterns kris handlar om att man sex år efter att marknaden kollapsade och blottade sitt systemfel ännu inte har kunnat formulera en trovärdig framtidsvision.