Strid på den digitala motorvägen
Finland saknar en minister för internetrelaterade ärenden. När ministerportföljerna minskar landar frågorna på tjänstemännens bord.
Regeringen valde att inte tillsätta en ny kulturminister utan räknar med att Pia Viitanen kan sköta även bostadsministerns portfölj. Det är anmärkningsvärt med tanke på att de frågor som faller inom kulturministerns arbetsbeskrivning av allt att döma håller på att svälla ut. Det bekräftade också tidigare kulturminister Stefan Wallini en intervju i HBL (27.3) strax innan rotationen inom regeringen.
Ett exempel på en allt viktigare framtidsfråga är internet. Finland har länge varit i framkanten när det gäller digital infrastruktur, men de kulturpolitiska frågor som berör nätet har sällan getts synligt utrymme i debatten. Ändå spelar nätet en avgörande roll inom alla områden i dag: export, kommunikation, säkerhet och kultur. Internet är ett område där en stark kulturminister skulle kunna göra mycket nytta – som en bromskloss mot företagsintressen, och som en motvikt till de övervakningstendenser som vi ser i många stater i dag.
En central diskussion just nu är den så kallade nätneutraliteten. Andreas Ekström vid Sydsvenska dagbladets sammanfattar principen om nätneutralitet så här: ”En entreprenör i ett garage på Norra Fäladen i Lund ska kunna nås lika snabbt och lätt som Facebook.”
Nätneutralitet handlar alltså om digital jämlikhet. Multinationella aktörer ska inte kunna köpa sig till högre hastighet på internet. Men faktum är att till exempel Google i USA redan har ett avtal med teleoperatören Verizon, som gör Google snabbare i det mobila nätet. Som Ekström skriver: ” Ju större inkomst du har, desto fortare får du köra på den gemensamma motorvägen.”
Företag som redan nu dominerar internet kan betala sig till bättre infrastruktur. Men det kan också vara tvärtom: ett bredbandsbolag som vill sälja sitt eget innehåll kan strypa hastigheten för konkurrenter. När olika strömningstjänster blir allt vanligare finns det ett stort intresse bland teleoperatörerna att styra trafiken.
Det här har direkt att göra med kulturpolitik eftersom det berör innehållsfrågor. Vilka innehållsproducenter kommer att dominera på internet? Hur påverkar till exempel Googles sökmotor tillgången till information?
För en dryg vecka sedan röstade EU-parlamentet igenom en lag som kräver att alla nättjänster ska behandlas likvärdigt, och samtidigt att roamingavgifter som tillkommer vid mobilsamtal utomlands ska slopas. Det är ett framsteg för nätneutraliteten.
Frågor som berör internet är ofta gränsöverskridande och berör flera ministerier, i Finland närmast Kommunikationsministeriet och nuvarande undervisningsministern Krista Kiuru. Risken är att många frågor ändå landar på tjänstemännens bord. I Sverige har man redan en minister för it-relaterade ärenden, varför inte i Finland?