Metropolkommunerna kräver nya glasögon
När stora samhällsstrukturer omformas går det långsamt men ändå kan bilden helt plötsligt se alldeles annorlunda ut. I och med att alla åtta riksdagspartier enades om vårdreformen som indelar landet i fem stora vårdområden framstår sitsen för kommunerna i nästan hela Nyland i en ny dager.
Ansvaret för social- och hälsovården flyttas till det enorma vårdområdet i södra Finland. Kommunerna kan producera vården och betala för den, men de har inte makten över den.
Samtidigt planeras en metropolförvaltning för området, som enligt gårdagens mellanrapport också i sin snävaste form tar hand om markplanering, bostadspolitik, trafik och segregationsfrågor. Regeringen har tidigare beslutat att metropolen ska ha ett folkvalt fullmäktige.
Det behövs en metropolförvaltning, det är klart. Det är också viktigt att metropolen styrs demokratiskt och att förvaltningen inte sväller, utan blir smidigare.
Frågan är nu om de uppgifter som blir kvar för kommunerna i metropolområdet är tillräckliga för att motivera de nuvarande kommunernas existens. Också kommunsammanslagningar utreds just nu. Det vore värt att utreda en modell med mindre närkommuner, som alltså splittrar upp nuvarande Helsingfors, Esbo och Vanda. De kunde kompletteras med en stark metropolförvaltning.