Mindre supande ett måste
Begränsningar av alkoholförsäljningen är inte populära i dagens attitydklimat. Men de behövs för att få ned alkoholkonsumtionen och -skadorna.
Redan i vår borde riksdagen få regeringens förslag till ny alkohollag, men den politiska beredningen är inte alls klar.
Alkohollagen har förnyats tre gånger tidigare; 1932, 1969 och 1995. Alla tre gånger har restriktionerna luckrats upp - allra mest den första gången då förbudslagen upphävdes. Efter varje uppluckring har alkoholkonsumtionen ökat.
Ändringen 1969 innebar att alkohol fick säljas också på landsbygden, före det var försäljning tillåten enbart i städer och köpingar. Samtidigt tilläts mellanölsförsäljning i detaljhandeln, caféer och bensinstationer. 1995 anpassades alkohollagen till EU-medlemskapet och dessutom tilläts försäljning av också cider och Long drinks i detaljhandeln.
Vi dricker alltså allt mer alkohol, med små nedgångar i samband med depressionen i början av 90-talet och i slutet av 2000-talet. 2004 sänktes skatten drastiskt för att motverka införseln från Estland. Efter det har skatten höjts flera gånger eftersom alkoholkonsumtionen med ökade skadeverkningar och kostnader sköt i höjden.
Samtidigt som det lagstiftningsvägen har gjorts allt lättare att få tag på alkohol är lagstiftningens målsättning också att minska på de skador alkoholen förorsakar. Det har alltså inte lyckats särskilt bra.
Missbruk av alkohol förorsakar ett av de största, om inte det allra största, folkhälsoproblemet. Kostnaderna både mänskligt och samhällsekonomiskt är oerhört höga. Samtidigt visar forskningen att det effektivaste sättet att sänka alkoholkonsumtionen är att begränsa tillgängligheten och att höja skatten.
Beredningen av den nya alkohollagen inleddes med att tjänstemännen på Social- och hälsovårdsministeriet i somras skrev ihop ett pm där man presenterade en rad tänkbara åtgärder. Bland annat att alkoholhalten på drycker i detaljhandeln ska sänkas, att försäljningstiderna ska ses över och att skatten ska höjas. Det väsentligaste är i alla fall att målsättningen att minska alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar ska vara konkret, mätas och följas upp kontinuerligt och att trenden att förbättra tillgängligheten ska brytas.
Det blev givetvis ett ramaskri och mellanölet kommer knappast att spädas ut. Vi lever i en tid där allt ansvar i valfrihetens namn vill läggas på individen. Därmed anses alla restriktioner och begränsningar vara av ondo. Men trots tidsandan är det dags att prioritera folkhälsoaspekten. Tyvärr innebär det begränsningar och restriktioner. Tyvärr drabbas detaljhandeln och bryggerierna, men knappast i den omfattning som lobbandet antyder.
Begränsningarna ska skydda storkonsumenterna, som utgör en liten grupp. Också måttlighetsbrukarna drabbas, men de kan förväntas visa solidaritet. Det är ingen katastrof om det inte går att köpa mellanöl i matbutiken på veckoslutskvällar eller på söndagsmorgonen.