Skärpning av lagen ett minimum
Politikerna i Finland blundar för människohandeln och väljer att inte ta i frågan om totalförbud av sexköp. Samtidigt får Finland en FN-rekommendation om kriminalisering.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) är värd en eloge för att hon inte blundat för det faktum att den nuvarande lagen är skriven så att offer för människohandel och koppleri inte får det skydd de behöver.
Senast 2012 när Högsta Domstolen frikände finländska män som köpt sex av en estnisk kvinna med funktionsnedsättning stod det klart att utländska prostituerade i Finland ofta är offer för koppleri eller människohandel och har försatts i en situation där de utnyttjas hänsynslöst. Den nuvarande lagen kräver att åklagaren ska kunna bevisa att sexköparna vetat eller misstänkt att det var fråga om människohandel. Det var efter HD-domen som Henriksson deklarerade att hon kommer att arbeta för ett totalförbud mot sexköp enligt svensk modell.
Eftersom frågan inte finns med i regeringsprogrammet var det klart att det blir svårt att driva igenom ett förbud. I Justitieministeriets utredning om sexköp i höstas framgick tydligt att den nuvarande lagstiftningen skyddar dem som ägnar sig åt människohandel och dem som utnyttjar offren.
Utredningen är så avslöjande att det nu i alla fall finns en politisk enighet bland regeringspartierna om att den nuvarande lagen måste skärpas när det gäller kännetecknen för människohandel. Tanken är att lagen ska skrivas så att köparna kan dömas om de yttre omständigheterna borde ha väckt misstankar om att den prostituerade utnyttjas. Det ska inte längre i uppenbara fall gå att slå i från sig med att man inte visste och inte förstod.
De politiska realiteterna i Finland är alltså sådana att det inte går att införa ett totalförbud av sexköp, vilket skulle vara det effektivaste sättet att bekämpa människohandel. Det är som om politikerna inte heller vill veta eller förstå.
Samtidigt har FN:s kommitté som övervakar konventionen om att avskaffa all diskriminering av kvinnor, CEDAW, kommit med sina rekommendationer till Finland. Det här sker utifrån Finlands sjunde rapport om hur vi följer konventionen. Kommittén fäster uppmärksamhet vid att vår lagstiftning om sexköp avviker från våra nordiska grannländers. Rekommendationen är att vi inför klarare definitioner av människohandel och koppleri så att offren kan identifieras och hjälpas och att Finland inleder arbetet för att kriminalisera sexköp. Nästa rapport till FN om diskriminering av kvinnor sker 2018. Då måste vi ha kommit längre i arbetet mot människohandel.
Det är förvånande att bara SFP och KD i dag är för ett totalförbud av sexköp. I alla andra partier finns det stöd för en kriminalisering, men frågan splittrar. I grunden är det ändå ganska enkelt. För att citera Svenska Teaterns pjäs Kvinna till salu: det är bara kunden som har ett fritt val.