Diskussioner behövs, men inte spel för gallerierna
Informationen efter regeringens och oppositionens tvåtimmarsdiskussion i tisdags om den offentliga ekonomin och skuldsättningen kändes absurd och surrealistisk.
Alla åtta riksdagspartier – de sex som sitter i regeringen och de två i oppositionen – är ense om att skuldsättningen måste hejdas. De slår också fast att skuldberget har uppstått under en lång tid, inte enbart under regeringen Katainens tre år, och att det kommer att kräva insatser också från kommande regeringar för att minska skuldkvoten.
Budskapet känns inte särskilt nytt. Kanske regeringspartierna kan bokföra en framgång eftersom den här regeringen inte utpekas som den enda syndabocken, vilket den inte heller är.
Det förblir ändå oklart varför den här diskussionen mellan regering och opposition behövdes just nu. Knappast låter sig kreditvärderingsinstituten duperas av så luddiga och icke-konkreta deklarationerna.
Med risk för att låta tjatig: en bred politisk behandling och därmed förankring för de långsiktiga kommun- och vårdreformerna hade varit befogad. Det gick regeringen inte in för och båda reformernas öde är oklart. Förutom ständiga interpellationer – den senaste i går – kan de stöta på grundlagsproblem och rivas upp av nästa regering. Det låter inte klokt, varken ur ekonomisk synvinkel eller annars.