En fråga för stor för människan
Det vore ansvarsfullt att godkänna ett principiellt tillstånd som öppnar för rätten att avsluta liv, men varje fall bör garanteras unik behandling.
Assisterat självmord eller eutanasi är en värdefråga som hastigt väcker känslor hos nästan samtliga människor. En stark och omedelbar åsikt är en typisk respons inför komplicerade värdefrågor – i det här fallet berörs dessutom de yttersta villkoren för liv.
Frågan om eutanasi kommer upp i två huvudsakliga situationer: Mer ovanligt är att man själv står inför en konkret situation där ett beslut om en annan människas liv och död måste fattas, mer vanligt är man tar sig an frågan abstrakt och försöker formulera en allmän praxis att applicera på enskilda fall. Bägge situationerna är etiskt oerhört svåra, för att inte säga omöjliga att lösa entydigt rätt.
Döden är vad som skänker själva möjligheten till meningsfullt innehåll i livet. Den är väggarna kring festsalen som avgränsar vårt speciella party från allt det andra som pågår i universum. Insikten om slutet är vad som gör oss till människor, och något paradoxalt också vårt enda hopp, ett löfte om nåd.
Det anses ändå fel att vilja dö. Det är ofint att rusa till checkouten och "casha ut i förtid", och självmord har i så gott som alla kulturer ansetts vara en fördömbar handling.
Alla kan sannolikt föreställa sig, åtminstone fantisera omständigheter under vilka döden är ett bättre alternativ än att fortsätta uthärda livet. Men att förstå och acceptera en annan människas vilja att dö, bryter också ner något av ens egna övertygelse om livets självklara företräde framför allt annat. Det är inte en insikt man gärna drabbas av, eftersom det öppnar en pandoras box av värderelativism – om vi inte kan utgå ifrån att människolivet är heligt och okränkbart, vad är då inte längre till salu?
Då Belgiens parlament nyligen tillät eutanasi även för minderåriga, gick nyheten som svallvågor av en punch i solar plexus runt världen – ska de döda barn nu också …
I Belgien framstod frågan inte som särskilt dramatisk, utan närmast som en uppföljning och komplementering av lagen som redan tillåter eutanasi i landet sedan maj 2002. För att tillåtas dö måste också den minderåriga blan annat förstå innebörden av sin begäran till fullo.
Man kan formulera en lång rad nödvändiga villkor för att tillåta eutanasi, men aldrig tillräckliga.
Gränsen mellan aktiv och passiv dödshjälp är ändå begreppsligt och semantiskt vidöppen – vad konstituerar en handling? I Sverige där passiv dödshjälp tilläts i april 2010 verkställdes det första lagliga eutanasifallet bara veckor senare. Patienten var en 32-årig kvinna som varit totalförlamad sedan hon var sex år gammal. Efter ett kvartssekel som säng- och respiratorbunden fick sjukhuset tillstånd att stänga av andningsmaskinen.
Det är sannolikt skräckscenarier som detta, rädslan att själv tvingas fortleva i smärta, som också i Finland gör att tre fjärdedelar av befolkningen i nyliga gallupar uppgett sig vara för att tillåta eutanasi under vissa villkor. I dag är aktiv dödshjälp straffbar med upp till åtta års fängelse (se rättelse nedan). Att frågan om dödshjälp kanske ändå är något vi helst inte vill befatta oss med, kunde förklara att medborgarinitiativet för eutanasi under snart sex månader inte lyckats samla mer än 4 220 underskrifter.
Eutanasi är inte utan släktskap till frågan om abort, där man i lag definierat när i utvecklingen ett foster övergår till ett människoliv. Omvänt kunde man fråga sig när människolivet i den materia som utgör kroppen upphört, eller så fundamentalt försvagats, att döden ligger närmare till hands. Att definiera vilka kriterier ett människoliv ska uppfylla är inte en enkel uppgift.
Rätten att avsluta en annans liv vägs också vid dödsstraff, och för att citera Amnesty Internationals grundare Peter Benenson: "så länge dödstraffet existerar går ingen säker".
Risken för missbruk av rätten att döda är principiellt alltid överhängande, och förklarar kanske delvis sentimenten hos den drygt tio procent starka minoritet i galluparna som motsätter sig eutanasi under alla omständigheter. Hit hör till exempel handikappförbund som argumenterar utifrån principen att laglig eutanasi just öppnar för relativism i diskussionen om människolivets värdekriterier.
Risken för att följande diskussion handlar om eugenisk praktik är inte utan grund.
Rättelse: I ledaren står felaktigt att aktiv dödshjälp är straffbart med upp till åtta års fängelse. Aktiv dödshjälp kan betecknas som dråp, dråp under förmildrande omständigheter eller mord och straffsatsen kan vara allt mellan fyra års och livstidsfängelse.