Ett litet steg på vägen
Vi behöver en diskussion om intressekonflikter då politiker eller höga tjänstemän hoppar av till företag, intresseorganisationer eller blir lobbare.
I fredags kom en kommittérapport som förhoppningsvis innebär ett starskott för en debatt om etik i politik och förvaltning. Kommittén hade fått sitt mandat av finansminister Henna Virkkunen (Saml) för ett drygt år sedan, ganska snart efter att näringsminister Jyri Häkämies (Saml) övergick till att som vd för Finlands Näringsliv EK driva deras intressen.
Häkämies är inte det enda exemplet, men ett av de mest flagranta. Andra ministrar som övergått till att lobba är Matti Vanhanen (C) som blev vd för Familjeföretagarnas förbund och Paavo Lipponen (SDP) som lobbat för Nordstream. I Lipponens fall var det i alla fall många år sedan han hade fungerat som statsminister.
Också ministrarnas medarbetare och statssekreterare får såväl bra kontakter som stor insyn i förvaltningen och beslutsfattandet, som i ett nytt jobb kan innebära en intressekonflikt. Hbl har tidigare berättat om Jussi Kekkonen (Saml) och Matti Hirvola (SDP) som direkt från jobben som ministermedarbetare blev lobbare för ett kommunikationsföretag.
Motsvarande intressekonflikter kan uppstå för både höga och lite lägre statstjänstemän.
I dag har vi just inga regler eller någon lagstiftning som tacklar de här delikata situationerna. För tjänstemän finns ett regelverk, men det är inte särskilt flexibelt eller lätt att tillämpa.
Kommittén utgår från att det är viktigt med rörlighet mellan politik, förvaltning och näringslivet. Och från att förvaltningen finns till för medborgarna och ska vara transparent och öppen. Medborgarnas förtroende för förvaltningen är a och o och kommittén föreslår att förtroendet ska utredas.
I rapporten betonas att det behövs klarare regler och lagstiftning men också att ett de etiska värderingarna måste integreras i förvaltningen. Det förutsätter en diskussion och prioritering av de etiska frågorna.
Finland har placerat sig i toppen av icke-korrumperade länder i olika internationella utredningar. Hos oss förekommer sällan regelrätt korruption eller mutor. Men det betyder inte att situationen är problemfri. Vi har en praxis med så kallade bästa broder-nätverk, där uttryckligen personliga kontakter är avgörande men ändå inte transparenta. När vi samtidigt har ett samhälle där kontaktytorna mellan det offentliga och det privata också på statligt, inte bara kommunalt, håll blir allt fler är det viktigt med en etisk medvetenhet.
Kommittén föreslår att en karenstid på mellan ett halvt och ett år ska införas för tjänstemän som byter bransch med intressekonflikter som följd. Samma regel borde tillämpas på ministrar, men det förutsätter en lagändring. I många andra länder har ministrar längre karenstider än tjänstemän.
Kommittén tycker också att reglerna för övriga politiska aktörer bör utredas närmare. Förutom karens talar man också om ett förbud för lobbare att i arbetsfrågor ha kontakt med sin gamla organisation. Dessutom fäster man uppmärksamhet vid situationen för så kallade visslare som inifrån förvaltningen pekar på missbruk.
I samband med den friande Patriadomen nyligen påmindes vi igen om att missbruk av inflytande inte är förbjudet hos oss. Det finns alltså mycket att göra i Finland och den färska rapporten är bara en början, men en välkommen sådan.