Globaliseringens laboratorium
Det var ett kontroversiellt beslut av Grönlands regering att häva förbudet mot urangruvor. Däremot är viljan till självständighet stark.
Grönlands statsminister Aleqa Hammond är en karismatisk ledare. Hon meddelade redan tidigt att hennes mål är att häva den 25 år gamla förbudet mot att idka gruvdrift för att utvinna uran och andra radioaktiva mineraler.
Med en enda rösts majoritet gick förslaget igenom i oktober och i princip finns det nu inget hinder för att sätta i gång.
Man kan med goda skäl säga att Arktis och i synnerhet Grönland är ett "laboratorium" för vad globaliseringen innebär.
Det är nämligen inte grönländska gruvföretagare som kastar begärliga blickar mot de rika mineral- och uranfyndigheterna. Det Australienbaserade bolaget Greenlands Mineral and Energy (GME) är inte i första hand intresserat av uran, utan av andra mineraler. Dem kommer de emellertid inte åt utan att först utvinna uranet.
Därför var parlamentets beslut välkommet för GME.
Att även Kina redan länge har haft ett intresse för Grönland är ingen hemlighet.
Det sägs också att det finns olja på grönländskt territorium även om man inte hittills kommit åt den.
Den största kritiken mot Hammond gäller hennes beslut att inte ordna en folkomröstning om att häva förbudet. Hon får också skarp kritik för att inte ha gjort klart gör grönlänningarna vad uranet skall användas till. Uran är inte vilken metall som helst, säger kritikerna.
Och om det ska byggas kärnkraftverk borde regeringen tala om för folket var avfallet skall dumpas och hur säkerheten över huvud taget skall hanteras.
När Hammond höll sitt anförande under Arctic Frontiers-konferensen i Tromsø förra veckan sade hon också att parlamentet har godkänt en lagändring som gör det möjligt att utnyttja främmande arbetskraft och att denna skall ha fulla arbetstagarrättigheter.
Men Grönland med sin enorma areal och sina rikedomar i jorden och havet utanför har en befolkning på bara 56 000. Det närmaste gruvområdet ligger 160 kilometer söder om huvudstaden Nuuk med 15 000 invånare.
Det går inte att inhysa 2 000 gästarbetare i Nuuk, enligt en av ledarna för inuiternas takorganisation. Och även om den logistiska biten kan lösas på annat sätt återstår den fundamentala frågan: vill grönlänningarna bli en minoritet i sitt eget land?
De som tycker att Hammonds takt är för snabb har en poäng. Eftersom förbudet mot att utvinna uran revs upp med bara en rösts majoritet och ingen folkomröstning ordnades, kan man knappast tal om en stark uppslutning.
Hammond själv försvarar sig med att hon ingalunda utesluter folkomröstningar om olika delfrågor i ett senare skede. Oppositionen undrar vad dessa kan ha för betydelse, när den fundamentala frågan redan förpassats från agendan.
Inuitledarna säger att ett så fundamentalt beslut som att tillåta gruvor här och där måste ha hela folkets stöd.
För Hammond är det självständigheten som hägrar. På den punkten tycker de flesta grönlänningar lika, också oppositionen och inuiterna.
Men man efterlyser en bredare och djupare dialog om både gruvorna, oljan och den dramatiska förändring för det grönländska samhället som en internationell "guldrusch" kan medföra.
Det handlar inte om en plötslig separation från Danmark. Grönland har sedan 2009 ett vittgående självstyre och representerar sig självt också i internationella sammanhang. Grönland vill och kommer att ha nära relationer till Danmark också framöver.
Grönländska politiker vill att pengarna från gruvor och olja skall komma grönlänningarna till godo. Men ingen vet hur mycket det finns att hämta upp ur jordens inre och havet utanför. En forskarrapport som publicerades i fredags hävdar att Grönland inte kan grunda sin ekonomi på enbart gruvor och olja. Ett årligt stöd på drygt 400 miljoner euro – 30 procent av Grönlands bnp – faller också bort om landet blir självständigt.
Forskarna bakom rapporten föreslår att Grönland inledningsvis skulle bevilja tillstånd för gruvdrift för bara ett fåtal och noga välja ut platserna. Då hinner man utbilda grönlänningar för arbetet och undviker en okontrollerbar invandring av utländsk arbetskraft i stor skala.
Fokus ligger på ekonomisk vinning, men lokala aspekter, en unik miljö och inte minst, grönlänningarnas egen kultur och samhälle bör beaktas i handling, inte bara i ord.
Globaliseringen måste bygga på förståelse för detta.