Ledarkrönika | "En värld som vaknat"
Den finländska demonstrationskulturen dog den 15 februari 2003. I Helsingfors marscherade då mer än tiotusen personer, och över hela världen miljoner och åter miljoner människor i samfälld protest mot USA:s planer på att invadera Irak.
Åren innan hade det blivit vanligt med folkdemonstrationer. Vi marscherade för fred, mot WTO, mot EU, för Tobinskatt och för global rättvisa, men efter det där sista och största folktåget tog det slut. Protesterna ekade för döva öron.
USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powell ljög i FN om att Irak hade massförstörelsevapen, och Storbitanniens premiärminister Tony Blair ljög i parlamentet om att Iraks diktator Saddam Hussein när som helst kunde gå till överraskningsattack mot Väst på 45 minuter. Det var allt som krävdes, hökarna fick sitt efterlängtade krig och folkviljan i världen förnedrades fullständigt. Millennieskiftets medborgaraktivism sinade.
Finland har vilat i frid senaste tio år, men ute i världen kokar det. Det visar rapporten World Protests 2006–2013 som publicerades i höst av tyska SPD närliggande tankesmedjan Friedrich Ebert Stiftung.
Författarna har gjort ett ambitiöst arbete och kartlagt samtliga större folkdemonstrationer i världen (Norden och Baltikum exkluderade) under senaste sju år, och drar slutsatsen att vi nu lever i en av de mest turbulenta tiderna i världshistorien. De senaste årens aktivitet jämförs med det galna året 1848 då över femtio nationer upplevde intensiva folkprotester med reformkrav, eller 1917 års våg av marxistiska- och självständighetsrevolutioner. Senaste parallellen till dagens situation är 1968 då det kokade på bägge sidor av järnridån. Demonstrationerna i dag är mer utspridda än någonsin, och några av de största deltagarantalen i världshistorien har noterats.
Rapporten har analyserat 843 folkdemonstrationer inom fyra kategorier: ekonomi, politik, global rättvisa och människorätt. Ett signifikant drag är att medelklassen i flera länder har begett sig ut på gatorna igen, desillusionerade av de rådande politiska och ekonomiska strukturerna. Rapportens författare talar om "en värld som vaknat".
I hälften av protesterna har motparten – statsmakten eller motståndargrupper – slagit till mot demonstrationerna med arresteringar, skador eller dödsfall som följd. De direkta effekterna av protester är också blygsamma. I 63 procent av fallen fick inga reformkrav gehör på kort sikt, men det är ännu för tidigt att på längre sikt bedöma vart den pågående vågen kommer att leda.
Vi lever i historiska tider.