Från Chydenius till Schibbye
Yttrandefriheten och relaterade medborgerliga rättigheter får aldrig börja tas för givna. Den liberala samhällsutveckling kräver målmedveten kamp.
I dag uppmärksammas den 247:e årsdagen för världens första lag om yttrandefriheten, eller tryckfrihetsförordningen som infördes i Sverige (inklusive Finland) den 2 december 1766. Bakom initiativet låg finländske prästen Anders Chydenius (1729–1803) som skickats till Stockholm för att representera de österbottniska intressena då riksdagen sammanträdde 1765–66.
Chydenius sällade sig till mössornas parti som då satt i opposition där de fått iaktta hattarnas politiska rävspel vad gällde censur. Österbottens stora son, den liberalt sinnade och vältalige Chydenius anses vara den person utan vilken lagen om tryckfrihet och avskaffandet av censuren svårligen hade antagits.
Hans enträgenhet gjorde intryck även på kung Gustav III: "Nog är jag dock något dristig, men aldrig hade jag vågat det Chydenius vågade."
Vi betraktar ofta yttrandefriheten som given, och vet av erfarenhet att det är både nödvändigt och konstruktivt för ett friskt samhälle att tillåta olika åsikter att höras. Frågan är var gränsen ska dras för yttrandefriheten. Det är naivt att, som debattörer i Finland under senaste tiden, påstå att yttrandefriheten omfattar alla slag av uttryck.
Tvärtom tyder det enbart på intellektuell lättja att frånsäga sig ansvaret att definiera gränserna mellan åsikter, hatprat och uppvigling.
Särskilt Samlingspartiets ungdomsförening profilerade sig under hösten som förespråkare för en vulgärliberal form av yttrandefrihet där även hatprat och hets mot folkgrupp skulle tillåtas med de kvasifilosofiska argumenten att folkgrupper inte existerar och att friheten är kompromisslös. Det är den inte, och det ska den inte vara, men tacksamt nog är den utgångspunkten och begränsningarna av den undantag.
Enligt en liberal historisk-empirisk världssyn går mänskligheten och samfunden ständigt i riktning mot större frihet, men utvecklingen har aldrig varit varken självskriven eller självgenererad. Den är beroende av aktiva agenter, där inte minst pressen spelar en central roll.
Men även i "fria världen" kan utvecklingen hejdas. Som bjärt exempel kan nämnas de för USA föga smickrande och moraliskt bankrutta Patriot Act-lagpaketeten som ökat myndighetskontrollen på bekostnad av medborgerliga rättigheter.
Också Ryssland är en problemnation vad gäller press- och yttrandefrihet, och tittar vi längre ut i världen ser det än dystrare ut. I Egypten censurerades nyligen den regimkritiska komikern Bassem Youssef, och i Syrien är för närvarande två svenska journalister, Magnus Falkehed och Niclas Hammarström, bortförda sedan en vecka tillbaka.
Syrienfallet ekar minnet av journalisterna Martin Schibbyes och Johan Perssons fjorton månader långa fångenskap i Etiopien. De frigavs i september 2012 efter påtryckningar från bland andra internationella rättsorganisationer och Reportrar utan gränser. Schibbye ägnar sig nu åt arbetet för yttrandefriheten i världen, för tillfället med fokus på Falkeheds och Hammarströms öde.
Samtliga var drivna av att berätta sanningen om ett smutsigt krig, och så här på yttrandefrihetsdagen kan det vara på sin plats att hylla de modiga kolleger som riskerar livet för sitt kall: "Nog är jag dock något dristig, men aldrig hade jag vågat det de vågade."
---
- 56 journalister mördade.
- 34 civila nyhetsbloggare mördade.
- 188 journalister fängslade.
- 163 civila nyhetsbloggare fängslade.
- Källa: Pressfrihetsbarometern 2013, Reportrar utan gränser, rsf.org.