Trygg Haavisto stillar stormen
När Heidi Hautala efter valet 2011 utsågs till utvecklingsminister förbi den gröna riksdagsgruppen motiverades valet med rättvis könsfördelning i partiledningen, men när däcket efter Hautalas olycksaliga övertramp nu skulle svabbas fick de favorittippade kvinnorna vika undan då ordförande Ville Niinistö rullade fram partiets överlägset tyngsta namn Pekka Haavisto.
I presidentvalet 2012 delade Haavisto och Sauli Niinistö det finska folket itu, men intrycket av Haavisto förblev generellt positivt. Hans kompetens är respekterad och hans image den av en försonlig statsman. Trots att debatten kring den aktuella ministerposten mest handlat om ägarstyrning är det i första hand biståndsminister Haavisto skall vara. Hans breda internationella erfarenhet ger ytterligare trovärdighet för rollen.
Under sin första korta presskonferens på onsdag kväll hann Haavisto nämna ordet "hållbarhet" hela tre gånger och efterlysa demokratisk debatt om både Arktisk strategi och ägarstyrning, medan torsdagen inleddes med att kritisera direktörslöner i statsbolagen.
Det är presidentval 2018 igen.
"Genuspartiet" höll sig också fortsatt på välbalanserad köl genom en rockad i riksdagsgruppen, där Oras Tynkkynen överlät ordförandeklubban åt Outi Alanko-Kahiluoto. Efter en stormig vecka är den gröna skutan åter på stadig kurs.