Svårt att få ihop kommunmiljarden
Arbetet med att gallra i kommunernas ansvar med upp till en miljard har börjat trögt. Målet är svårt att nå.
Tidtabellen är oerhört stram med tanke på att det handlar om kärnan i välfärdssamhället. Regeringen beslöt vid budgetförhandlingarna i slutet av augusti som en del av det stora strukturpaketet att kommunernas ansvar ska minkas så att kommunekonomin bantas med en hel miljard. I fjol var kommunernas verksamhetsutgifter 35,5 miljarder. Att banta med en miljard är svårt utan att röra grundutbildningen eller social- och hälsovården. Listan ska vara klar om en och en halv månad. År 2017 ska besluten förverkligas.
Ministerierna och Kommunförbundet fick börja med att presentera sina förslag. Det blev magert. Kommunförbundet levererade bara en lista på nuvarande ansvar och meddelade att det är regeringen som ska prioritera. Det kan man i och för sig hålla med om. Ministerierna hittade inom sina egna områden en del uppgifter, men om man frånser sådant som skulle överföras från kommunerna till staten så handlar det om några tiotals miljoner. Miljarden hägrar alltså på sin höjd vid horisonten.
Å andra sidan är överföringen av vissa uppgifter från kommunerna till staten trots allt inte så bemböleaktigt som det först kan te sig. Som konkreta exempel nämns att staten kunde ta över hela ansvaret för finansieringen av yrkeshögskolorna och inte bara styrningen som man redan har fattat beslut om. Räddningsväsendet kunde också vara ett statligt ansvar. Samtidigt som den ekonomiska bördan lyfts från kommunerna kan staten hitta synergieffekter via centraliseringen. Det skapar å sin sida oro för glesbygden.
Men också om en del uppgifter och ansvar överförs till staten så kan målsättningen kräva intrång i det som kan benämnas som det allra heligaste i välfärden: grundutbildningen och social- och hälsovården. Det finns de som hävdar att det inte är något problem. Finland kan bara ställa om sig till situationen vid millennieskiftet, alltså gallra bort den välfärd som införts sedan dess. Men så lätt är det inte. Det gäller till exempel vårdgarantin, det finns inte beredskap att skrota den.
Andra konkreta områden som nämnts är tandvården för fullvuxna. Den infördes 2002 och har bevisligen jämnat ut hälsoskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper. Eftersom mun- och tandhälsan påverkar hela hälsotillståndet är det knappast klokt eller ens ekonomiskt att minska tillgängligheten. Den kommunala veterinärjouren är då kanske lättare att slopa.
Ju konkretare frågor det handlar om desto svårare blir besluten för regeringen. Regeringens två stora, Samlingspartiet och SDP, är förhoppningsfulla medan man kan ana en större tveksamhet på annat håll. Det är möjligt att regeringen nöjer sig med mindre än en miljard, men om summan ligger väldigt långt ifrån hotar det att bli ännu en prestigeförlust för sexpartiregeringen.