Ledarkrönika: Själviska principer
Det var ett pyttelitet strå till stacken, tänkte jag när beskedet förra veckan kom att Finland höjer flyktingkvoten till 1050 och nästa år tar emot 500 flyktingar från Syrien.
Att hjälpa 500 medmänniskor i nöd är visserligen bättre än ingenting, men futtigt känns det ändå när Sverige på kort tid tagit emot 15 000 syriska flyktingar och beslutat att alla som söker asyl beviljas permanent uppehållstillstånd.
Pyttelitet eller inte, men för Jussi Halla-aho (Sannf) och hans partibroder Vesa-Matti Saarakkala är det på tok för mycket. De har lämnat in skriftliga spörsmål i vilka de befarar att en höjd flyktingkvot blir en alltför stor börda för kommunernas ekonomi.
Halla-aho motiverade för Yle sin motvilja mot att höja flyktingkvoten med att Finland inte kan ösa skattebetalarnas pengar i "sekundära hål.
Sedan kom de bekanta argumenten om att "de här människorna" saknar färdigheter för den finländska arbetsmarknaden och att det hela i slutändan leder till kravaller i förorterna.
Halla-ahos och Saarakkalas spörsmål har väckt bestörtning. Samlingspartiets Petteri Orpo menar att de visar på en fullständig likgiltighet för mänsklig nöd. SFP:s Christina Gestrin ser sannfinländarnas inställning som "omänskligt" och påpekar att Finland bör ta sitt ansvar oberoende av det egna landets ekonomiska svårigheter.
Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har tidigare besvarat flyktingfrågan med att han ser det som naturligt att Finland bär sin del av bördan för den mänskliga tragedin i Syrien.
Soinis linje har brukat vara partiets linje och därför ser det nu ut som om den "invandringskritiska" falangen (igen) skulle nonchalera den.
Halla-aho hävdar i alla fall att spörsmålet är helt i linje med partiets program och principer.
En genomläsning av Sannfinländarnas valprogram från 2011 visar dessvärre att han har rätt. Invandring som inte tjänar arbetsmarknaden bör stävjas och antalet kvotflyktingar anpassas till den ekonomiska utvecklingen, så att om de offentliga utgifterna och servicen skärs ner ska också flyktingkvoten skäras ner, heter det.
Dessvärre är ordet eftersom det är en liten sak att ett par enskilda riksdagsledamöter anser att medmänsklighet och internationella förpliktelser ska få vika för nationell själviskhet, medan det faktiskt är allvarligt att det tredje största riksdagspartiet har detta inskrivet i sina principer.