Ett forum ger inget Heureka

Personer i nyckelposition i Finland är medvetna om Finlands svåra läge och behovet av att göra något. Men vad som borde göras är inte lika klart.

Att inspirera till diskussion är aldrig fel. I den svåra situation Finland befinner sig i är alla sätt att försöka skapa en öppen diskussion och samförstånd om vilka vägar Finland borde välja välkomna.
Problemet med statsminister Jyrki Katainens (Saml) Heureka-forum var att målsättningen – att skapa en gemensam lägesbild – inte är kontroversiell. Under sommaren har krismedvetenheten i landet ökat klart, vilket kanske bäst märkts i att SDP:s ordförande Jutta Urpilainen väldigt klart efterlyste genomgripande förändringar i hur vårt samhälle fungerar under sensommarens politiska möten. Tidigare har Urpilainen inte alls varit lika tydlig på den punkten. Däremot vet vi ännu inte vilka genomgripande förändringar Urpilainen avser, förutom att SDP håller fast vid vallöftet om att den här regeringen inte höjer pensionsåldern.

Heureka-forumet sammankallades före sommaren och var ett sätt att höja krismedvetenheten. Kopplingen till det så kallade Korpilampi-seminariet hösten 1977 var uppenbar. Då skapades enligt legenden den finländska konsensusandan.
I Korpilampi samlades 350 personer, på Heureka 52. Den finländska eliten har alltså genomgått en klar strukturförändring. Att bara sju av deltagarna på Heureka är kvinnor talar sitt tydliga språk. Eliten, i det här fallet partiernas, deras ungdomsorganisationers och arbetsmarknadsorganisationernas ledning består fortfarande av män.

Mycket har ändå förändrats sedan 1977. Finland är till exempel inte längre lika auktoritetsbundet. Men framför allt har vår omgivning och den värld vi lever i förändrats. De storföretag vi betraktar som finländska är det inte längre och de konkurrerar på en global marknad. För att citera professor Sixten Korkman innebär det att företagen inte förbinder sig att hålla kvar jobben i Finland, vilket vi har sett otaliga exempel på.
De genomgripande förändringar som nu efterlyses är därför svåra att genomföra så att alla – löntagare, företag, arbetslösa, förmögna – drabbas i lika mån. Företagen ska lockas att skapa nya jobb och inte skrämmas bort. Ändå är en förutsättning för förändringarna att de kan försvaras också ur ett rättviseperspektiv.

Och det är just här en av de största konflikterna finns. Alla befinner sig inte i samma båt, en del kan ta sig till lukrativare vatten med lyxkryssare, andra är fångade i sin lilla men djupa insjö i en rank roddbåt. Behovet att skapa nya jobb är i alla fall gemensamt. Frågan är till vilket pris det ska ske – och vem som ska betala.
Heureka-forumet löste inte den eller andra grundläggande konflikter. I slutet av veckan ska regeringen presentera åtminstone riktlinjerna för de förändringar man tänker sig och då måste vi få höra klarspråk, inte floskler.