Tjänstemän ska inte bromsa

Den senaste veckan har gett en intressant inblick i hur Helsingfors stad fungerar. Hbl berättade i går att stadsfullmäktiges och social- och hälsovårdsnämndens beslut att staden ska erbjuda papperslösa också annan än akut sjukvård inte har tillämpats. Den högsta föredragande tjänstemannen, biträdande stadsdirektör Laura Räty (Saml), slingrar sig med att hänvisa till att saken finns på hennes bord först när social- och hälsovårdsnämnden har fattat ett beslut. Det har nämnden inte kunnat göra eftersom föredragningen inte har motsvarat de beslut som både stadsfullmäktige och stadsstyrelsen har fattat och som också majoriteten av social- och hälsovårdsnämndens medlemmar har ställt sig bakom. Det är uppenbart att de högre tjänstemännen försinkar det politiska beslut som i nämnden har stötts av alla andra partier än Samlingspartiet och Sannfinländarna.
Den konkreta frågan – om staden ska erbjuda annan än akut sjukvård till så kallade papperslösa – är viktig och handlar i grunden om medmänsklighet och människovärde.

Men saken har också en annan viktig principiell sida som gäller demokrati och folkvälde.
Det är intressant att den representativa demokratin på kommunal nivå på vissa centrala punkter fungerar på ett annat sätt än på nationell nivå och EU-nivå. Det gäller föredragningen, hur besluten bereds och beslutsförslagen skrivs. I kommunerna är det tjänstemännen som föredrar beslutet, i riksdagen och EU-parlamentet är det de folkvalda själva som gör det. Ibland kan skillnaden vara stor.

Det är absurt att de politiskt tillsatta nämnderna i Helsingfors inte har makt att besluta över sin egen föredragningslista. Nämnderna får inte in frågor på sin föredragningslista om den föredragande tjänstemannen inte vill ha dem där. Det kan visserligen skötas via fullmäktige, men det tar tid. Sådana är instruktionerna för beslutsgången som Helsingfors har godkänt. Men det är politikerna som godkänner instruktionerna och de har alltså också makt att ändra dem. I den aktuella situationen med sjukvård för papperslösa blev det återremittering eftersom föredragningen inte motsvarade den politiska viljan. Resultatet är att beslutet och verkställandet skjuts upp.
Den politiska balansen i Helsingfors är sådan att den i vissa frågor tippar över och lämnar stadens maktparti Samlingspartiet på den förlorande sidan.

Ur demokratisk synvinkel är det tveklöst de folkvalda politikerna som har den slutliga makten. I en demokrati är det centralt att medborgarna tror på att man kan påverka. Om inte ens de folkvalda politikerna kan göra det minskar demokratins trovärdighet. Det är politikerna, inte tjänstemännen, som ska ha makten.