Ledarkrönika: Ett slott och en gata

Förbundskansler Angela Merkel tvådde sina händer så gott hon kunde när det blev dags att i mitten av juni mura grundstenen till det pampiga nygamla barockslottet på paradplats i Berlin. I stället skickade hon i väg Tysklands president Joachim Gauck.

Det är val i höst och återuppbyggnaden av de preussiska kungarnas residens är en minst sagt kontroversiell fråga. Budgeten löper på nästan 600 miljoner euro, en hisnande summa enligt många, som man kunde använda på annat. Den italienske arkitekten Franco Stella som ska se till att tre av slottets fasader ska se ut som originalet medan den fjärde och interiören blir modern, säger att det handlar om vad som ska stå på just denna plats i hjärtat av Berlin.

Tysklands delning efter andra världskriget resulterade i att slottet – eller rättare vad som var kvar av det – precis som i stort sett hela stadens historiska centrum hamnade på den östra sidan. Kommunisterna jämnade ruinerna med marken 1950 och lät uppföra det östtyska riksdagshuset där i stället. Detta revs efter återföreningen.
För många tyskar är återuppbyggnaden ett manifest över att återföreningen är fullbordad. Andra ser hela projektet som en fars.

Några kejsare eller kurfurstar ska inte flytta in i slottet som beräknas stå klart 2019. Humboldtcentret, som det ska heta, ska vara museum och kulturcentrum på samma gång, en plats som alla har tillgång till. I bästa fall blir det i äkta berlinsk anda, en naturlig del av en stad som alltid har varit ett mecka för kultur.

En stänk av personlig nostalgi kan väl tillåtas. Efter jakten på den Grünestrasse där min egen släkts företag låg på 1800-talet kan jag förstå byggprojektet. Om det nya slottet en dag står färdigt – det finns de som fortfarande tvivlar på det – är det bara ett i mängden av liknande byggnader.

Och Grünestrasse då? Också den hamnade på östra sidan. Men i motsats till slottet, som inte ligger långt ifrån, kommer gatan aldrig att återuppstå.
Grünestrasse ledde rakt ner till muren så det var ingen vits att hålla gatan kvar. Det vackra huset med det grüneska företaget på gatunivå finns kvar bara på ett fotografi, tryckt på en tekopp av porslin. På det som en gång var Grünestrasse står nu höghus av betong. Vore det inte för att Grünestrassebrücke som leder till Neue Grünestrasse fanns kvar skulle spåren vara förintade. "Hier lief die Mauer", här löpte muren, står det där Grünestrasse en gång övergick i den lilla bron.
Också punkter kan ha en historia.