Säkerheter för och mot Soini

För var dag blir det tydligare vilket stort misstag finansminister Jutta Urpilainen (SDP) och tjänstemännen på Finansministeriet begick då de beslöt hemligstämpla avtalen med de fyra grekiska bankerna om Finlands säkerheter för garantierna till Grekland.
Hemligstämplandet ökade misstron och blev dessutom ett perfekt vapen för Timo Soini och Sannfinländarna. Högsta förvaltningsdomstolens utslag startade akt 2 i debatten om säkerheterna.

I den komplicerade helheten är just ingenting svartvitt. Soinis kritik är inte helt obefogad, men han väljer att vara politiskt selektiv i stället för att ta ställning till helheten. Finansminister Jutta Urpilainen (SDP) och regeringen har inte helt fel i sin argumentation men är hopplöst sent ute.
Timo Soini lever på eurokrisen och misstänksamheten mot herrarna i Helsingfors – och numera också Bryssel.  Han försöker och lyckas åtminstone delvis styra debatten. Dessutom visar Soini spelöga genom att driva fram diskussionen genom en helsidesannons i landet största tidning.

Greklandssäkerheterna är särskilt viktiga att torpedera för Soini. Många tror att det bara är en tids fråga innan de grekiska skulderna måste skrivas ned. Säkerheterna var Urpilainens vallöfte och ju mera Soini kan misstänkliggöra dem desto mer undergräver han förtroendet för SDP. Det kan ge utdelning i nästa val som kommer redan om ett knappt år. Regeringen är på defensiven och förblir där om man tillåter att Soini styr debatten. Det går att motverka bara genom en ärlig politisk diskussion som öppnar upp de snåriga avtalen och inte väjer för det som är besvärligt. Om man hade vågat ta den debatten från början skulle läget nu vara betydligt bättre ur regeringens och särskilt SDP:s synvinkel.
Tidigare kom det fram att den brittiska advokatbyrå som anlitades för att skriva säkerhetsavtalen också uttalade sig om offentlighetsfrågan. Nu finns dessutom uppgifter om att ministeriets beslut att hemligstämpla säkerhetsavtalen skulle ha skrivits på den advokatbyrå i Helsingfors som ministeriet anlitade (HS 4.6.). Enligt finansminister Urpilainen var det ändå ursprungligen tjänstemännen som skrev beslutet, men det kollades på advokatbyrån Hannes Snellman.

Tilltron till statsförvaltningen och dess oberoende har fått sig en del törnar den senaste tiden och därför är det ett extra stort problem att det råder en viss ovisshet kring beslutsunderlaget.
Statsförvaltningen och tjänstemännen bör ha den sakkunskap som krävs för att klara av att bedöma offentlighetsfrågor utan konsulter. Tjänstemännen har i motsats till konsulter ett lagstadgat ansvar. Allmänhetens förtroende för förvaltningen och dess oberoende är i sig ett värde som vi inte har råd att förlora.