Ingen kemi i studentmössan

I dag får 28 100 abiturienter den vita mössan. De svenskspråkiga studenterna klarar sig bra i språk, men sämre i de naturvetenskapliga ämnena.

Trenden i studentskrivningarna håller i sig. De svenskspråkiga klarar sig bättre än de finskspråkiga i engelska, tyska och i det andra inhemska, medan de finskspråkiga får bättre betyg i de naturvetenskapliga ämnena. Speciellt kemi, men också fysik, är ämnen där de svenskspråkiga studenterna släpar efter. De här resultaten stöds också av Pisaundersökningarna som visar samma sak bland 15-åringarna.

Det finns åtminstone fyra olika orsaker till de här skillnaderna. Den första är slantens bägge sidor. I de svenskspråkiga skolorna satsas det mera på språk, vilket i regel sker på bekostnad av något annat. Det leder i sin tur till att färre skriver naturvetenskaper som ett obligatoriskt ämne. Studenter som skriver ett ämne obligatoriskt har för det mesta också större motivation.
En annan orsak är att mindre gymnasier överlag har svårare att erbjuda extra eller tillämpade kurser inför studentskrivningarna. I större finskspråkiga gymnasier är det vanligare att ordna en repetitionskurs inför skrivningarna eller att investera i relevant och modern laboratorieteknik.

Konkurrensen om lärarjobben är tuffare på finskt håll och det här märks speciellt i de mindre naturvetenskapliga ämnena. Sannolikheten att hitta den mest inspirerande läraren är större om det finns tio behöriga kandidater att välja mellan. På svenskt håll finns det oftast en eller två.
Sist men inte minst handlar det också om relevanta läromedel. På finskt håll finns det ett flertal serier att välja mellan och konkurrensen mellan förlagen gör att nya upplagor dyker upp betydligt oftare. På svenskt håll finns det sällan alternativ, vilket i sin tur ställer ännu högre krav på lärarna.

Naturvetenskaperna på svenskt håll har hamnat in i en ond cirkel. Ointresset leder till svårigheter att rekrytera studenter till de svenskspråkiga universiteten, vilket i sin tur leder till att det finns färre som siktar på en lärarkarriär.
Ointresset medför dessutom att få lågstadielärare väljer att specialisera sig på fysik och kemi. I de lägre klasserna har barnen oftast en experimentlusta och om förutsättningarna inte är de rätta då så tappar eleverna lätt gnistan.
På högskolenivå borde man nu lägga in en högre växel för att höja statusen för svenskspråkiga att välja kombinationen naturvetenskap och pedagogik. Med nuvarande utveckling i skolorna kommer Finland på sikt att ha en skriande brist på svenskspråkiga ingenjörer och forskare.
Det är något som hittills varit en av konkurrensfördelarna och drivkrafterna i den finländska industrin.
Språkkunskaper är givetvis guld värda. Men det är en fördel att också ha något substantiellt att säga på de olika språken.