Fel attityd till öppenhet

Finansministeriet gav sken av att ha offentliggjort allt kring säkerhetsavtalet med grekerna. Men det var inte så.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att Finansministeriet ingalunda hade offentliggjort all information i anslutning till avtalet om att Finland får säkerheter av fyra grekiska banker för de garantier Finland som stat gett Grekland. Det blev klart under veckoslutet tack vare Taloussanomats artikel.
När avtalen ingicks för knappa två år sedan offentliggjordes de inte. Finansministeriet hänvisade till att grekerna inte ville offentliggöra avtalen och till affärshemligheter. Beslutet överklagades, bland annat av flera medier och några politiker. Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att hemlighållandet inte är i enlighet med offentlighetslagstiftningen. Lagens anda är att så mycket som möjligt ska vara offentligt så att medborgare, bland dem journalister, ska kunna bekanta sig med grunderna för de beslut som fattas. Det behövs bland annat för att vi ska kunna föra en offentlig debatt, som är av central betydelse i en demokrati. Riksdagsledamöterna fick bekanta sig med avtalen, men reglerna var strikta.

Nu har det också visat sig att tjänstemännen i offentlighetsfrågan hade lyssnat på den brittiska advokatbyrå som anlitades för att göra upp avtalen med grekerna. I vilket fall som helst kan inte ett företag eller banker köra över finländska regler för offentlighet. Inte när det gäller de grekiska säkerheterna, men inte heller då det gäller till exempel automatiseringen av metron.
Samma dag (14.5.) som HFD:s utslag kom skickade Finansministeriet ut ett pressmeddelande om att ministeriet nu har gett ut den information som saknats. En länk till ministeriets sida med informationen bifogades. I pressmeddelandet står att ministeriet nu har offentliggjort den information som tidigare saknades.

Tyvärr stämde det alltså inte. På söndag förklarade statsekreterare Martti Hetemäki att de fyra avtalen var nästan identiska och att man därför tyckte det var onödigt att offentliggöra allt. Dessutom lämnade man enligt Hetemäki av misstag bort följebrev som belyser säkerheternas exakta storlek. Enligt Hetemäki skulle alla avtal och brevväxling ha getts ut på begäran. Men hur ska man förstå att be om handlingar som ministeriet uttryckligen har meddelat att redan har offentliggjorts?

Här handlar det om principer och attityder. Trots att vår lagstiftning förutsätter öppenhet och offentlighet som utgångspunkt tycks många tjänstemän och myndigheter fortfarande tänka tvärtom, att så mycket som möjligt ska hemlighållas. Det en formsak om allt material finns på webben eller inte. Det viktiga är att veta vad som finns så det går att be om det. Besluten har uppenbarligen fattats av tjänstemän, men ministrarna borde ha varit aktivare. Nu faller en pinsam skugga också över regeringen.