Foto: Hbl-arkiv / Cata Portin

Ledarkrönika: Bana, inte racerbana

Så är det då dags igen att hala in hunden i kopplet och ställa in radarn på att spana in cyklisterna som kryssar mellan fotgängarna eller susar fram på trottoarerna i Helsingfors centrum.
Egentligen förstår jag dem. Cykelbanorna har blivit fler och fortsätter att öka i antal men ibland undrar man för vilken slags trafik de egentligen är avsedda. Trots alla trånande metropol- och citydrömmar är han iklädd kostym och slips eller hon i kjol och klackskor som lugnt trampar fram i trafiken en sällsynt syn i Helsingfors.

Betydligt vanligare är en Formel1-eller rallyförare i tvåhjulig version, memilerna som med dödsförakt ständigt vill slå sitt eget tidigare hastighetsrekord utanför Stockmann eller Riksdagshuset en fredagseftermiddag. Tänk om Kimi Räikkönen och Sebastian Loeb skulle göra lika på stans gator?

Trampa nu sedan fram i sävlig takt på en Jopo eller en gammal Monark i det sällskapet. Bussar och bilar ter sig faktiskt mindre farliga och mer beräkneliga än racergänget. Och ofta mindre aggressiva, konstigt nog.
Men alla vågar inte. Dessutom står det ofta bilar parkerade på den del av gatan eller trottoaren som är avsedd för cyklister. Så det blir att ta över fotgängarområdena i stället. Ingen bra lösning för vare sig cyklister eller fotgängare.

Det utlöser primitivreaktioner på alla håll.  Memilerna är frustrerade över dem som cyklar sakta och ve den fotgängare som råkar ta ett steg ut på cykelvägen för att väja för dem som promenerar i motsatt riktning. De som inte vågar cykla på gatan eller på cykelbanan väljer att cykla på trottoaren. Bättre med böter än att bryta armar och ben, tänker de antagligen. Och får höra tillrop av sura fotgängare som tillrättavisar dem och påminner om att det är förbjudet att cykla på trottoaren.

Till slut är alla lika ilskna. Och de mest förtvivlade lämnar uppgivet hojen hemma, för vem orkar vara arg hela tiden?

Lösningen är inte fler och bättre cykelvägar trots att sådana också behövs. Ju bredare och bättre cykelleder som byggs, desto mer tycks det sporra till högre hastighet. Fortsätter det så här så är väl det enda alternativet att bygga leder med olika hastighetsbegränsningar. Var det faktiskt det som var meningen?

Dessutom löser det inte innerstadstrafikens problem. Den enda lösningen i centrumkvarteren, kring Stockmann och Salutorget, är att sänka hastigheten, också för cyklister. Cykelvägar är inte racerbanor, utan områden avsedda för en viss typ av trafik.