Sent men sunt bondförnuft om skolor och språk

SFP tar med sitt färska ställningstagande del i debatten om det odefinierade begreppet tvåspråkiga skolor, som har pågått sedan hösten 2011.

Debatten har visat på ett klart intresse för svenskan samtidigt som bristen på definition har väckt oro på svenskt håll. Särskilt inom SFP är man orolig för att den svenska skolan på ett eller annat sätt äts upp av tvåspråkiga lösningar.

SFP kunde ha varit snabbare i vändningarna, och undvikit igelkottssignalerna, men bättre sent än aldrig. Nu har partiet gjort ett välförberett och förankrat arbete innan ställningstagandet godkändes av partifullmäktige.

Begreppet tvåspråkiga skolor nämns inte en enda gång, vilket inte är en tillfällighet. Däremot slår partiet fast att man vill tillvarata intresset för svenskan samtidigt som alla elever fortsättningsvis har rätt till en skolmiljö med ett språk.

Det är klokt att peka på att gällande lagstiftning och den nya timfördelningen möjliggör ett mångsidigare språkutbud i skolan, som ryska vid östgränsen, samtidigt som undervisningen i det andra inhemska kan förbättras.

Att utgå från att det inte finns en enda modell för samlokalisering av svenska och finska skolor är sunt bondförnuft. Förhoppningsvis kan förslaget att grunda en svensk språkskola med nordisk inriktning i huvudstadsregionen förverkligas.