Ledarkrönika: Paradoxal envishet

Det finskspråkiga gymnasiet måste hitta nya utrymmen till hösten och en naturlig lösning skulle vara att sammanföra två språk under samma tak. Jakobstads svenskspråkiga gymnasium är nyrenoverat och har tomma utrymmen i en av stadens absolut vackraste byggnader.
Men SFP i Jakobstad har satt sig emot lösningen, trots att till och med eleverna verkar välkomna språkutbytet.
I bakgrunden spökar den taxellska paradoxen. Tvåspråkighet kräver enspråkiga lösningar, vilket riksdagsledamot Mikaela Nylander har slagit fast flera gånger, också i den här frågan. Partiledaren Carl Haglund ställde sig däremot försiktigt positiv till den tvåspråkiga lösningen i en intervju i Österbottens Tidning i början av veckan.

Det är svårt att se annat än fördelar med en tvåspråkig skolbyggnad. I vintras skrev några högstadielärare i Jakobstad en insändare i ÖT om hur problematisk de upplever att finskundervisningen är. Elevernas nivå motsvarar inte alls läroplanen, och de få lektionerna finska i veckan räcker inte ens för att täcka det grundläggande.
Som gammal Jakobstadsbo känner jag igen problemet. När jag själv gick i gymnasiet hade jag vänner som meddelade att de tänkte flytta till Sverige så fort de tagit studenten – för att slippa lära sig finska över huvud taget. Attityden handlade nog om en blandning av Sverigeorientering och osäkerhet. Finska är ett svårt språk. Ska man klara av att vara en del av det finländska samhället måste man behärska båda inhemska, åtminstone om man en dag tänker lämna Österbotten.

Det är också här någonstans som den taxellska paradoxen upphör att gälla. Svenskspråkiga är i majoritet i Jakobstad och allt tyder på att det språkliga övertaget kommer att stärkas i och med att fler finlandssvenska utbildningar rotat sig i området.
Därför kan man också förstå K-G Berghs uttalanden om huvudstadsregionen. Det är i Helsingfors som svenskan är utsatt, dagligen. Österbottningar kommer sannolikt att tala österbottniska även om 10 000 år.
Men varför agerar SFP i Jakobstad som om de var Helsingforsbor?
Det är en strategisk envishet som man lätt kan tolka som rädsla för det finska. Lyssna för en gångs skull på ungdomarna, så kanske vi undviker en framtid där Jakobstad är språkligt segregerat.