Ledarkrönika: Ork att jobba länge

Alla är eniga om att arbetskarriärerna på sikt måste förlängas, men inte om det rationella i att höja den formella pensionsåldern, och i att göra det med en snabb tidtabell. Eftersom den faktiska pensionsåldern fortfarande ligger under den formella pensionsåldern leder inte en högre pensionsålder automatiskt till att folk lämnar arbetslivet senare. Däremot kan det leda till klart sämre villkor för dem som av en eller annan orsak inte får, kan eller orkar jobba fram till den formella pensionsåldern utan blir arbetslösa eller arbetsoförmögna före det.

Vår senaste pensionsreform med flexibel pensionsålder mellan 62 och 68 genomfördes 2005. Moroten är att pensionen blir högre ju längre man jobbar efter 62. I vår eller sommar kommer en utvärdering av det nya systemet men vi vet att den faktiska pensionsåldern har höjts lite.

Förra veckan berättade Helsingfors stad om sina resultat. Under fyra år har staden, som är Finlands största arbetsgivare med 40 000 anställda, lyckats förlänga sina anställdas arbetskarriärer med hela två år. Staden har gått in för en flexiblare personalpolitik och effektivare ledarskapsutbildning för chefer. Flexibel personalpolitik innebär att varje anställds individuella behov beaktas. Det går att göra kortare arbetsdagar, att jobba på distans, att få studieledigt. Anställda med dålig kondition har fått hjälp att förbättra kondisen. Det är också möjligt att skräddarsy arbetsuppgifterna eller att byta arbete om de gamla uppgifterna av någon orsak inte mera går att utföra. Dessutom har Helsingfors lagt om företagshälsovården så att hälso- och arbetsoförmögenhetsriskerna kollas vartannat år mot vart femte år tidigare.

För Helsingfors har det lönat sig att ändra på rutinerna. För varje anställd som undviker arbetsoförmögenhetspension sparar staden 75 000 euro. Dessutom har stadens nya linje lett till att också sjukfrånvaron har minskat. I fjol var sjukdagarna färre än under något av de senaste tio åren. Också Esbo och Vanda kan visa upp liknande förbättringar.

Det går alltså att uppnå mycket genom så kallade mjuka metoder, som också har andra fördelar än höjd pensionsålder. Huvudstadsregionens städer kan förhoppningsvis fungera som ett bra exempel, inte bara inom den offentliga sektorn utan också för arbetsgivarna inom den privata sektorn. Det är ju en ganska allmän regel att det är de äldre som får gå när företag sanerar.