Finlandssvenskt passionsdrama

Vi lever i en värld med allt snabbare tempo, allt större konkurrens, allt mera marknad och därmed allt mindre pengar för det offentliga. Det betyder också att det demokratiska beslutsfattandet har mindre utrymme. Det drabbar bland annat sjukvård, äldreomsorg, kultur och utbildning. Inom den offentliga sektorn försöker man hänga med genom att konsolidera och strömlinjeforma. Man skapar större enheter och vill minimera överlappningar och förvaltning.
Utvecklingen har lett till ett trängre utrymme för det svenska i Finland, jämfört med majoriteten är vi få och har små enheter. Lösningen på svenskt håll är att samarbeta och själv skapa nya modeller där det svenska kan bevaras.

Inom yrkeshögskolesektorn har Arcada i Helsingfors och Novia, som fungerar i Raseborg, Åbo, Vasa och Jakobstad, fört fusionsförhandlingar i över ett år. De strandade redan en gång, sommaren 2012, men återupptogs. I början av året har fusionsplanerna väckt mycket debatt i Österbotten. Den är ett utmärkt och samtidigt sorgligt exempel på hur svårt det är att hitta de finlandssvenska lösningarna.
Bakgrunden till fusionsplanerna är att åldersklasserna minskar och därmed också antalet studenter. Staten bantar ned antalet studieplatser och skär i resurserna. Lagstiftningen reformeras, finansieringsmodellen förnyas och blir resultatstyrd. Yrkeshögskolorna ska vara enspråkiga och på sikt kommer bara en enda svensk yrkeshögskolekoncession att beviljas.
Med fusionsförhandlingarna vill Arcada och Novia förekomma ministeriet och förbättra den svenska yrkeshögskoleutbildningens konkurrenskraft. Många unga, särskilt på Åland och i Österbotten, väljer att studera i Sverige. Många återvänder aldrig. Det är illa för Finland och Svenskfinland.

Debatten om yrkeshögskolefusionen i Österbotten handlar om hur regionen i framtiden ska ha makt att påverka den nya yrkeshögskolan. Det är inte lätt att slå ihop minst två kulturer och enheter verksamma på fem olika orter. Men en finlandssvensk lösning kräver att alla, såväl österbottningar som nylänningar, utöver regionala intressen kan se också helhetsintresset.
Den österbottniska debatten domineras av en misstro inte bara mot nylänningar och åbobor utan också mot österbottningar med positioner på riksplan, både i den finlandssvenska sfären och nationellt. Den misstron är tacksam att utnyttja för olika syften.

Därför är det intressant att inse att mycket i debatten om yrkeshögskolefrågan handlar om alldeles andra saker.
En av dem är dragkampen inom Österbotten mellan Vasa och Seinäjoki. Vasa vill stärka sina positioner och i yrkeshögskolefrågan har det till och med lett till att en del finlandssvenska lokalpolitiker hellre ser en tvåspråkig yrkeshögskola i Vasa än en fusion mellan Novia och Arcada.
En annan fråga som spökar i debatten är frustrationen över kommunreformen. En tredje faktor är att en del politiker i Österbotten redan har inlett sin riksdagsvalskampanj.

Trots den intensiva debatten är opinionen i Österbotten splittrad. Fusionsmotståndet är ingalunda enhälligt. Det är mänskligt att Novia är fusionstrött. Det är bara fem år sedan Novia uppstod, som resultat av en fusion.
Fusionsförhandlingarna har fortsatt trots att Novias österbottniska minoritetsägare Söfuk ville avbryta dem. Blir fusionen inte av i år kan både Arcada och Novia få en tillfällig koncession. Men då förlorar man värdefull tid som kunde användas till att bygga upp den finlandssvenska yrkeshögskolan. Samtidigt förlorar man förtroendekapital.