Ledarkrönika: När lagbrott blir vardag

Debatten om brott och straff blommar upp med jämna mellanrum. Det som utlöser dem är oftast domstolsbeslut om straff för olika våldsbrott. Den övergripande frågan är alltid hur balansen mellan straffen för olika brottstyper borde se ut.

Den senaste debatten uppstod när EU-domaren Allan Rosas tangerade frågan i ett tal på Svenska litteratursällskapets årsfest. Han talade för en skärpt straffskala. Rosas motiverar en skärpning av straffen för våldsbrott med att anlägga brottsoffrens perspektiv, inte som en avskräckande åtgärd för potentiella förövare.
Den del som oftast glöms bort i de känsloladdade debatterna om brottspåföljderna, är själva straffinnehållet. Ett fängelsestraff ska isolera brottslingarna för att dels skydda offren och dels för att avskräcka övriga. Men enligt den uppdaterade fängelselagen från 2006 ska straffet även "främja anpassningen till samhället".
Varje fånge ska följa en individuell plan som ska "öka beredskapen för ett liv utan brott". Målsättningarna med planen kan vara att skaffa sig en utbildning eller att åtgärda ett missbruk.

Ädla och ack så viktiga målsättningar, men tyvärr är det på de flesta håll i Finland fortfarande ljusår mellan lagens bokstav och praktiken i fängelset. Enligt egen erfarenhet från att ha jobbat med de här frågorna på ett finländskt fängelse, ges enbart ett fåtal möjligheten, alternativ tvingas till att genomgå ett seriöst anpassningsprogram. Ibland stupar det på resurser och ibland på viljan.

Fängelsestraffet handlar därför i praktiken om en förvaring där de främsta influenserna kommer från övriga kriminella.
En individuell handlingsplan förvandlar naturligtvis inte alla brottslingar till laglydiga medborgare. Men signalerna till både brottsoffren och förövarna blir märkliga när fängelselagen inte följs. Konsekvensen blir att många finländare kräver strängare straff, bland annat för att de utgår från att den kriminella återfaller efter tiden i fängelset.
Och när inte heller myndigheterna följer lagen, blir signalen till de som sonar ett straff att lagöverträdelser hör vardagen till.