Flexibilitet kan ge nya fällor

Problematiken med hur små barn ska skötas är eldfängd och diskussionen blir lätt emotionell och skuldbeläggande. I Finland är hemvårdsstödet, som betalas ut för barn under tre år som inte har en kommunal dagvårdsplats, betydligt vanligare än i de övriga nordiska länderna. Där är deltidsarbetande föräldrar och barn i dagvård vanligare.
Föräldraledigheten har inte förlängts sedan 1990-talet i någon avgörande grad, trots att den principiellt viktiga pappaledigheten har införts och så sent som vid årsskiftet förlängts en aning. Därför använder så gott som alla familjer hemvårdsstödet åtminstone en kort tid efter att föräldraledigheten tagit slut, då barnet är under ett år.

Det är uppenbart att föräldraledigheten borde förlängas tills barnet är minst ett år och göras flexiblare.
Den senaste statistiken för hemvårdsstöd gäller 2011 då nästan 117 000 familjer fick stödet. I år är hemvårdsstödet knappt 340 euro i månaden för ett barn under tre år. För syskon betalas ett tilläggsstöd och dessutom ger närmare 100 kommuner ett kommunalt tillägg.

Det problematiska med hemvårdsstödet är att det helt klart har visat sig vara en kvinnofälla om det utnyttjas maximalt och med flera barn i rad. Det är kvinnor som stannar hemma med hemvårdsstöd, inte män. De längsta perioderna med hemvårdsstöd använder kvinnor med låg eller ingen utbildning och kvinnor med fler än tre barn. De här kvinnorna, som delvis är invandrare, riskerar att aldrig få in en fot på arbetsmarknaden. Det gör dem beroende av sin partner och påverkar deras pension. Barnen i de här familjerna skulle också dra nytta av dagvården.
Nu vill regeringen göra det lättare för småbarnsfamiljer att kombinera jobb och familj. Förhoppningen är att färre kvinnor utnyttjar hemvårdsstödet i dess fulla längd och i stället börjar arbeta. Det här är också en del av försöken att förlänga arbetskarriärerna.
Den arbetsgrupp som har utrett frågan föreslår att det partiella vårdbidraget, som är under 100 euro i månaden och väldigt få utnyttjar, ersätts med en flexibel vårdpenning som är 160 eller 240 euro beroende på hur mycket föräldern arbetar. Dessutom föreslås dagvårdsavgifterna för deltidsvård bli betydligt flexiblare, alltså klart lägre för deltid. Därmed ska det vara ekonomiskt möjligt att jobba deltid i stället för att stanna hemma med hemvårdsstöd.
Det här är gott och väl. Men inte helt oproblematiskt. Dels måste det gå att hitta deltidsjobb. Det förekommer en hel del ofrivilligt deltidsjobbande, bland annat inom handeln, där inkomsten kan bli så låg att det är svårt att klara sig. De svenska erfarenheterna visar att också deltidsjobbandet kan bli en kvinnofälla. Ändå är också deltidsarbete definitivt bättre än att stå utanför arbetsmarknaden både för individen och för Finland.

Hur stor den sysselsättande effekten blir är svårt att veta så länge hemvårdsstödet bibehålls oförändrat. Det är också möjligt att många heltidsarbetande föräldrar tar chansen och går in för deltid. Det är bra för familjen, men höjer inte sysselsättningen.
Förslagen om flexibel vårdpenning är könsneutrala. I praktiken betyder det att pappor inte särskilt uppmuntras att ta hand om sina barn, till exempel genom kvoter. Erfarenheterna visar att det behövs incitamentet om man vill att föräldrarna ska dela ansvaret i högre grad än nu.

Det politiska modet att inskränka på hemvårdsstödet tycks inte finnas. Inte heller modet att på allvar gå in för att stödja män att ta ett aktivare ansvar för sina barn och familjen.