En navelskådande minoritet

Finlandssvenskarna upplevs som överlägsna, språkkunniga och välutbildade snobbar. På den här punkten överraskar inte resultatet av den nationella attitydundersökning som Hufvudstadsbladet låtit Research Insight göra. Men när 1 000 finländare fick välja fem ord (från en lista med sammanlagt 39) som de tycker att bäst beskriver finlandssvenskarna, var det ordet "sisäänpäinlämpiäviä" (inåtvända, självupptagna, navelskådande) som fick flest kryss i rutan.
Bland de undersökta hade en oproportionerligt stor andel finska som modersmål, vilket gör resultatet representativt endast för finskspråkiga finländare. Men i det här sammanhanget är det uttryckligen majoritetens syn på finlandssvenskarna som är det intressanta.
Hela 42 procent av de svarande i den här mätningen tycker att finlandssvenskarna är inåtvända. Den här beskrivningen var ohotad etta på listan, följd av orden överlägsna, snobbiga, välutbildade, språkkunniga, rika, överklass och vanliga.

En första analys av resultatet visar föga överraskande att klassiska fördomar mot finlandssvenskarna korrelerar med hur väl man talar det andra inhemska och delvis också med boningsort. Ju sämre kunskaper i det andra inhemska de undersökta hade, desto fler kryss för ord som överklass, snobbiga, överlägsna och rika.
De svarande som i sin tur talar det andra inhemska flytande (i praktiken svenska) beskrev i betydligt högre utsträckning finlandssvenskarna som toleranta, välutbildade, språkkunniga, trevliga och vanliga.
Men oberoende av boningsort, oberoende av språkkunskaper i det andra inhemska och oberoende av vilket parti man röstade på i höstens kommunalval, så fanns ordet inåtvänd högt eller högst uppe på listan. Vissa skillnader finns dock när ordet inåtvänd korskörs med ålder och kön. Fler män (45 procent) än kvinnor (38) valde ordet inåtvänd och ju äldre den svarande var desto oftare användes det svarsalternativet. Bland svarande i åldern 18–24 kryssade 24 procent för inåtvänd, medan hela 51 procent bland 65–70-åringarna gjorde det.

Trots att den här attitydundersökningen har vissa brister är signalen entydig och stark: Finlandssvenskarna upplevs bland den breda språkmajoriteten som en navelskådande och självupptagen minoritet!
Att en språkminoritet uppfattas som inåtvänd är inte unikt. Bland de flesta minoriteter pågår en ibland mer och ibland mindre berättigad ödesdebatt om den egna existensen, som kan upplevas exkluderande. Ett eget språk kommer dessutom med egna sociala koder, som också kan vara svåra att knäcka för en utomstående.
Det svenska språket i kombination med starka finlandssvenska institutioner, egna medier, upplevelsen av "ett eget parti" och egna penningstinna fonder som föder kretsloppet, gör att många finskspråkiga uppfattar finlandssvenskarna som ett slutet kollektiv, som står i en ring med ryggen vänd utåt.

Många forskningsrapporter vittnar om att finlandssvenskarna besitter ett starkt socialt kapital. Men på basis av den här undersökningen upplever de finskspråkiga att det här sociala kapitalet används till det som på forskningsspråk kallas "bonding" snarare än till "bridging". I klartext betyder det att finlandssvenskarna lägger mera krut på att stärka kontakterna till den egna gruppen än på att bygga broar till språkmajoriteten.
Ett exempel på den här komplexa frågan är när en grupp finlandssvenskar genast byter språk om en finskspråkig ansluter sig till sällskapet. Språkbytet är kanske menat som ett tolerant brobygge, men signalen blir lätt den motsatta. Paradoxalt nog skulle troligen fler finskspråkiga känna sig inkluderade om man i det sammanhanget fortsatte att tala svenska.
Men det här räcker naturligtvis inte för att sudda ut bilden av en navelskådande minoritet.  Det behövs också mer information, fler inkluderande diskussioner och mindre ödestoner i debatten.
Och så behövs det en bredare insikt om att vi alla på något plan är minoriteter. Européerna uppfattar troligen hela Finland som inåtvänt.