Ledarkrönika: Samer och finlandssvenskar

Samerna, Finlands och hela EU:s enda ursprungsfolk, och finlandssvenskarna tycks ha funnit varandra. Åtminstone finns det vissa tecken på det.

I höstens kommunalval förekom Svenska folkpartiet inte bara i Svenskfinland utan också i ett par kommuner i sameområdet och i Utsjoki invaldes två samerepresentanter från SFP:s lista.

I Finland finns ungefär 9 000 samer. Deras rättigheter skrevs in i grundlagen så sent som 1995 och ett år senare fick samerna rätt till autonomi i språkliga och kulturella frågor inom sitt område. I dag bor över hälften av samerna utanför sameområdet, en betydande del av dem i huvudstadsregionen. Det är en stor utmaning då det gäller att hålla språket levande och trygga samernas rättighet till skola och dagvård på sitt modersmål.

På riksplan verkar samefrågorna avancera i en lite snabbare takt än under tidigare år. Den här veckan behandlade regeringens aftonskola samefrågor, vilket inte torde ha hänt särskilt ofta tidigare.
I den nuvarande regeringens program står det att samerna och deras rättighet som ursprungsfolk i Finland ska stärkas. Samerna har nämnts också i tidigare regeringsprogram men det verkar klart att justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) har en mera målmedveten linje i samefrågan än hennes företrädare har haft.

En av de konkreta, och långvariga, frågorna är ILO:s konvention om ursprungsfolk. Finland har inte ratificerat konventionen. Det förekommer mycket missuppfattningar kring konsekvenserna av en ratificering av konventionen. Till exempel att konventionen skulle inskränka på den privata äganderätten av mark inom sameområdet.

En nordisk samekonvention mellan Sverige, Norge och Finland är också på gång. Det ska bli ett modernt fördrag om ursprungsfolket, som bor i alla tre stater och för vilket statsgränser aldrig har haft någon betydelse. Dessutom bereds ett program för det samiska språket och lagen om sametinget ses över, inklusive samedefinitionen.

Regeringen kommer nu att utse en särskild ministergrupp som ska koordinera samefrågorna. Det är ett framsteg.

Det är fint att SFP har aktiverat sig i samefrågan. Finlandssvenskarna känner sig trängda, men vår ställning är mycket stark jämfört med samernas. En minoritet har lättare att förstå en annan minoritet. Och en skyldighet att stå upp för en mer utsatt grupp.