Det finns rum för flera hem

"Nå, får du far hem ti julen?" Frågan brukar börja ställas den här tiden på året av gamla bekanta och kolleger från Österbotten. Hem till Österbotten. Det här trots att jag flyttade hemifrån, bort från Österbotten, redan i slutet på 1980-talet.
Med endast empiriska belägg vågar jag påstå att en sedan länge rotad nylänning i Österbotten eller en Åbobo som de senaste 25 åren bott i Helsingfors inte får den frågan lika ofta, om ens någonsin.
Jag förstår frågan betydligt bättre när den ställs av gamla bekanta från våra gemensamma uppväxttrakter utanför Vasa, men när det regionala spannet på frågeställarna utgör allt från Kristinestadsbor till Karlebybor blir det verkligt intressant. Avståndet mellan Kristinestad och Karleby är 219 kilometer, ungefär lika stort som mellan Hangö och Lovisa. Hem till Nyland?
Fortfarande med endast empiriska belägg påstår jag att den betydligt starkare österbottniska hembygdsidentiteten odlas och bekräftas via kulturen och våra medier.
I två av årets mest uppmärksammade finlandssvenska böcker spelar huvudpersonernas flytt hemifrån eller resa tillbaka hem till Österbotten en central roll. Kaj Korkea-aho tillägnar, i sin strålande roman Gräset är mörkare på andra sidan, ett helt avsnitt åt olika återseenden av det gamla österbottniska hemmet. Även Peter Sandström har hemkomsten som en av sina röda trådar i den läsvärda och tankeväckande novellsamlingen Till dig som saknas.
I den finlandssvenska medievärlden ger vi näring åt det samlande begreppet Österbotten, medan forumen för allnyländska frågor är färre. I Nyland finns till exempel tre separata finlandssvenska radioprogram på morgonen, i Österbotten finns ett gemensamt.
Resultatet blir en förstärkning av ett hembegrepp som kan vara över 200 kilometer avlångt. Begreppet Österbotten kommer med en form av allmän identitet. Begreppet Nyland behöver ofta väst eller öst eller något annat epitet för att ens kunna närma sig någon form av allmän identitet.
Den starka samhörighetskänslan bland många österbottningar är definitivt en styrka när den används rätt. Ett gemensamt hem ger trygghet och en samlande identitet skapar många möjligheter. Men man får aldrig glömma att även borta kan vara bäst.