Det finns ingen gratis lunch

Nordens största dagstidning Helsingin Sanomat börjar ännu under det här året ta betalt för sina webbnyheter. Som läsare kan du då under en vecka läsa fem artiklar gratis, efter det börjar det kosta. Beslutet motiveras bland annat med uppmuntrande resultat i övriga tidningshus som infört motsvarande betallösningar.
Det finns grovt sett tre olika betalmodeller för webbnyheter i dag. På en stängd betalwebb är inget innehåll tillgängligt om du inte betalar. En stor nackdel med den stängda modellen är att läsaren inte kan dela eller länka artiklar till andra än betalande läsare.
I den andra modellen är största delen av innehållet gratis, medan du betalar för extramaterial. I Norden är Aftonbladet ett exempel på den här modellen.
Den tredje modellen är en så kallad öppen betalwebb eller även kallad en mjuk betalvägg. I den kan man läsa ett visst antal artiklar gratis under en vecka eller en månad, och också länka innehållet till sådana som inte betalar. Det är den här modellen som nu har mest vind i seglen. Bland andra New York Times, flera stora rikssvenska dagstidningar, Kauppalehti och Helsingin Sanomat har valt den här modellen.
Och många fler lär det bli inom kort.

Den finländska nyhetsmarknaden på nätet går mot en grov indelning i tre olika kategorier, baserat på finansieringsmodell och innehåll. Den första kategorin finansierar sin verksamhet enbart med reklam och annons. Där är det kvantiteten av besökare eller antalet klick som styr hur stora intäkterna via annonserna blir. De webbplatser som i dag lyckas finansiera sin verksamhet med den här modellen fokuserar oftast på att samla de stora skarorna via lättsmälta nyheter om kändisar och udda fenomen.
I den andra kategorin finns kvalitetsjournalistiken, som kräver mera eftertanke av sina läsare. De flesta tidningar som satsar på den här typen av innehåll har svårt att hävda sig på den kvantitativa klickmarknaden. Det är främst i den här kategorin som de nya betalmodellerna på nätet införs.

I den tredje kategorin finns det skattefinansierade Public service- innehållet, som nu distribueras på Yles webbplatser. Det är innehåll du betalar för, vare sig du vill ha det eller inte. I Finland saknas fortfarande en praktisk definition av vad som ska ingå i det uppdraget. Det problematiska är att det kvalitativa Public service- innehållet följer en kvantitativ logik i att mäta sin framgång. Den aktör som ska borga för mångfalden riskerar att bli motsatsen på nyhetswebben.  
Statens skattepolitik har aktivt bidragit till utvecklingen mot de här tre olika kategorierna. Den färska momsen på tidningsprenumerationer har haft en negativ ekonomisk inverkan på tidningshusen, som därför måste påskynda införandet av olika betallösningar på nätet för att lappa hålen efter minskade prenumerationsintäkter.

Det finns inget gratis journalistiskt innehåll, det finns bara olika sätt att finansiera verksamheten. Generation Y, som är uppvuxen med datorer, betraktar allt journalistiskt innehåll på nätet som gratismaterial och har därför svårt att acceptera att nyheter kan kosta. För den här generationen är det dock naturligt att handla på nätet, men inte att köpa nyheter. Att börja ta betalt för något som tidigare har varit gratis är alltid speciellt utmanade.

Det är inte enbart nyhetswebben som är inne i ett brytningsskede. Också distributionen av video tar snabba steg mot betallösningar på nätet. Tidigare i höst meddelade Netflix och HBO att de lanserar videouthyrning på nätet i Finland. I takt med att fler sektorer inom media flyttar till nätet med betallösningar, normaliseras också köpbeteendet på sikt.
Teknik är en central fråga i samtliga mediehus i dag, men samtidigt är det viktigt att inte enbart fokusera på den biten.
Det är trots allt innehållet och kvaliteten som avgör. Om produkten är tillräckligt bra tenderar finansieringen att lösa sig.