Kulturell närhet viktigt

Söndagens Hbl berättade att en rad anrika stiftelser och föreningar som driver äldreboenden kom på jumboplats i Helsingfors upphandling av serviceboende med vård dygnet runt. Det handlar om ett ramavtal för åren 2013-16. De faktiska upphandlingarna av platser sker årligen efter särskilda förhandlingar och gäller bara platser som blir lediga. De som har en plats får bo kvar.

Topplaceringarna för somatisk vård kneps av stora kommersiella vårdbolag, som inte ännu har varken utrymmen eller svensk personal för att bedriva serviceboendet. Det har väckt berättigad uppmärksamhet och förundran. Enligt den ansvariga tjänstemannen är ingen skada skedd om ett företags löften inte förverkligas, då går anbudet till nästa boende.

En annan orsak till förvåning är att en del av vårdkoncernerna har en låg grundavgift, som staden betalar då en boende tillfälligt ligger på sjukhus. Då har företagen i vissa fall inte räknat in det staden uppgett att ska vara med. Enligt stadens upphandlingsjurist har företagen rätt att dumpa grundavgiften men de tar därmed en risk. Ändå är också staden förvånad över företagens taktiska beräkningar.

För svenska äldreboenden inom den tredje sektorn är stadens prioriteringslista en kalldusch. Upphandlingslagen beaktar inte kulturell särprägel om inte kriterierna för upphandlingen gör det.
De stora koncernerna kan dumpa prisen för att komma in på marknaden samtidigt som tredje sektorns svenska serviceboenden inte fyller alla krav på modernt serviceboende.
Upphandlingen bör beakta kulturell närhet vid sidan av andra kriterier. Förhoppningsvis finns de svenska institutionerna kvar och kan uppfylla fler kriterier nästa gång.