Rättvisan i en återvändsgränd

Det är orättvist! Majoriteten av finländarna upplever att den nuvarande modellen för bilbeskattningen inte är rättvis. Det här framkommer i den enkät som Trafikministeriet låtit göra.
Enkäten är en del av det stora arbetet som pågår med att se över de nuvarande skattemodellerna för att eventuellt ersätta dem med vägskatter, trängselavgifter eller kilometeravgifter. Enligt det nuvarande systemet betalar vi en registreringsskatt, en årlig fordonsskatt och skatt på bränsle. Endast var femte finländare anser att den här modellen är rättvis.
Orsakerna till den upplevda orättvisan varierar kraftigt beroende på etisk ideologi. Alla de tre nuvarande skatterna är regressiva och gynnar därför bilister med högre inkomster. Personer som bor på glesbygden, där det ofta saknas allmänna kommunikationsmedel, kör längre sträckor och betalar därför mera i bränsleskatt. 
De höga bränslepriserna i Finland gör att de flesta utländska transportfirmorna tankar i ett annat land och får därmed en fördel. Bränsleskatten tar inte heller hänsyn till var och när man kör. En bilist i rusningstrafiken förorsakar mera skada än en bilist på en tom landsväg.
På ministeriet har man kommit till den klassiska punkten när något borde göras. Men även de nya alternativen är förknippade med många rättviseproblem. En vägskatt eller en trängselavgift i regressiv form ökar klyftan mellan låginkomsttagarna och de välbärgade. Om vägarna, eller som i USA en körfil, beläggs med en avgift är det de som har råd som kör. Inte heller en kilometeravgift är problemfri. I sin renodlade form, med en avgift per avverkad kilometer, skapar den ännu större klyftor mellan tätorter och landsbygd.         
För att lösa den gordiska knuten måste man först bestämma sig om det nya systemet skall vara rent fiskalt eller om det ska fungera som grund för en större trafikpolitisk helhetslösning. I Stockholm och London möttes trängselavgiften först med stor skepsis, men när avgifterna började kanaliseras till en utbyggnad av de allmänna transportmedlen upplevdes systemet av de flesta som fungerande.                   
I Helsingfors kunde man använda samma modell som i Stockholm, men risken finns att det kan upplevas som orättvist på annat håll i landet.