Kattens lek med dopningsråttan

Årets upplaga av Den Initierade Dopningsdebatten, som alltid uppstår efter en stor idrottstävling, har några speciella drag.
Vid OS i London har hittills 12 idrottare åkt fast för dopning, i Peking 2008 var de 14 och i Aten 2004 var de 26. Den positiva trenden, med färre positiva prov, kan inte enbart förklaras med bättre testmetoder och med sundare idrottare.
Den numera omvände dopningsforskaren Victor Contes uppskattning att cirka 60 procent av alla idrottare vid OS i London använde dopning satte fart på debatten. Den omstridde Conte drar troligen till i överkant, men hans förflutna som en av de värsta dopningsskurkarna i friidrottshistorien ger tyngd åt hans ord.
Visst, testmetoderna har utvecklats enormt sedan 1968 när de först egentliga dopningsproven började tas. Antidopningsbyrån Wada knappar in på försprånget till fuskarna, men nya preparat som snabbare försvinner från kroppen utvecklas hela tiden. Uppfinningsrikedomen är oändlig när pengarna är stora.
Wadas senaste vapen i jakten på dopade idrottare är möjligheten att frysa ner proven för att analysera dem på nytt när testmetoderna har utvecklats. För att statuera ett varnande exempel plockade Wada fram den vitryske släggkastaren Ivan Tihons gamla dopningsprov från OS 2004. De nya analysmetoderna gav ett positivt svar och den flerfaldige medaljören stängdes av.
Fallet Tihon väcker många frågor. Varför valde man just hans åtta år gamla provtub? Man kan fråga sig om orsaken var att de ville fälla ett tillräckligt tungt namn, men samtidigt inte offra hela OS-festen genom att fälla en stor stjärna? En vitrysk släggkastare passar väl in i den här bilden.
Vid OS i London testades åtminstone de fem bästa i varje gren. Orsaken är att man även i historieskrivningen vill ha tre rena medaljörer. Den nyzeeländska kulstöterskan Valerie Adams slutade tvåa i London, men tilldelades guldmedaljen i efterhand när Nadezjda Ostaptjuk fälldes för dopning. Adams är nu bitter för att hon snuvades på prisceremonin.          
OS 2016 kunde inledas med en ceremoni där de riktiga medaljörerna retroaktivt får sina pris. Om Wada verkligen börjar analysera gamla prov, kan den prisutdelningen bli lång.