Foto: Wilfred Hildonen

Halonen lämnar ett tvetydigt arv

Åsikterna om Tarja Halonens tolv år som president går isär. Det är naturligt. Hon konstaterade i sitt avskedstal att världen förändrats en hel del.

I sitt första tal som republikens president för tolv år sedan underströk Tarja Halonen att hon verkligen vill vara hela folkets president. Bakom sig hade hon då en duell mot Centerns Esko Aho, en kamp som hon vann med liten marginal.


Men hon gjorde onekligen historia, då hon som första kvinna svors in som Finlands president. Att hon i går tog åt sig en del av äran för att tröskeln är lägre för att utse kvinnor på ledande poster är berättigat. Det låg inte heller någon större dramatik i att marginalen var knapp den första gången.

Situationen var annorlunda sex år senare. I valet 2006 hade hon fått visa vad hon står för i flera år och många förväntade sig att hennes seger över Sauli Niinistö hade varit klarare.


Att tala om en kalldusch är att överdriva. Men den tudelning av det finländska samhället som Halonen oroat sig för föreföll att envist hänga kvar.

Det är en svår bit att tackla för en person som vill arbeta för större jämlikhet i samhället och har haft sex år på sig att på paradplats fungera som en viktig opinionsbildare – så såg hon själv presidentens roll i sitt tal den 1 mars 2000. Därför är det inte särskilt överraskande att hon nu tog upp marginaliseringen i samhället på nytt och uttryckte sin uppskattning över att hennes efterträdare också uppmärksammat i synnerhet utslagna unga.

Låg det ett stänk av bitterhet i rösten då Halonen sade att hon fått utstå en hel del kritik? Om hon tänker på uttalanden av till exempel Björn Wahlroos i Helsingin Sanomat nyligen är det onödigt av henne att ta åt sig. Ingen, inte ens rikets president, kan ensam vända vindarna.


Halonen betonade vikten av samarbete och ansvar på ett bredare plan. Det gjorde också Sauli Niinistö i sitt första tal efter att han svurit presidenteden. Han betonade varje individs roll och uppmanade att inte vända bort blicken utan att ta ansvar för sina medmänniskor. De är inne på samma linje men tyngdpunkten förläggs olika.


Sysselsättningen och en ytterligare stärkt parlamentarism var vid sidan av jämlikhet huvudteman i hennes första tal 2000. Sex år senare betonade hon samarbetet med FN och Europa och uttryckte en vilja att verka för bättre relationer mellan EU och Ryssland.
En ständigt återkommande fråga har varit Finlands relationer till USA. Halonen nämnde inte USA i sitt avskedstal. Det gjorde däremot Niinistö. Han underströk vikten av att upprätthålla solida kontakter till USA samtidigt som det gäller att söka "ny drivkraft i våra relationer till Kina och de övriga tillväxtekonomierna".

I synnerhet under sin andra period betonade Halonen gärna sina goda relationer till Ryssland. Men riksdagens utrikesutskott har inte alltid varit helt tillfreds med informationsgången gällande vad Halonen har avhandlat under mötena med Ryssland.
Halonens linje i utrikes- och säkerhetspolitiken har varit konsekvent som Riksdagens talman Eero Heinäluoma sade i sitt tal till den avgående Halonen, att det är hon som har sett till att Finland hålls utanför alla militära allianser.

En sammanfattning av tolv år vid makten kan inte bli annat än summarisk. Halonen har upplevts som tillgänglig och folklig men också som en aktiv förespråkare också internationellt för fred och jämlikhet i en global värld. I synnerhet den senare rollen har passat henne bra.


Halonen har konsekvent och uttryckligen försvarat det svenska språkets ställning. I går gjorde hon det igen. Det gjorde tyvärr inte Sauli Niinistö, trots att han ett par gånger bytte från finskan till svenska