Sauli Niinistö vann valet med två segrare

Pekka Haavistos spurt kom av sig. Storfavoriten lade in en ny växel och blev republikens tolfte president.

För sex år sedan var det Sauli Niinistö som utmanade storfavoriten. Han stod då för en stark upphämtning på slutet men förlorade knappt mot den sittande presidenten Tarja Halonen. Efter förlusten 2006 skrev vi så här på ledarplats i Hbl:

"Det är osannolikt att Niinistö själv kan dra fördel av sin framgång. Stafettpinnen i Samlingspartiet har förts över till en ny generation. Vid nästa presidentval är han 63 år gammal."

Trots föryngringen i Samlingspartiets topp har Niinistös popularitet bara vuxit sig starkare under de senaste åren. Redan långt innan han bekräftade sin kandidatur i juni 2011, toppade han alla opinionsmätningar. En ledning som höll klart hela vägen till mål.

Under de sex år som förflutit efter nederlaget mot Halonen har Niinistö breddat sitt register. Som talman för riksdagen tog han rollen som trygg landsfader. Som ordförande för Finlands Bollförbund stärkte han sin folkliga profil. Som författare spelade han på mjukare och djupare strängar. Det i kombination med hans solida juridiska och ekonomiska bakgrund var vinnande.

Niinistö växte dessutom i slutskedet av valkampanjen. När Haavisto var tvungen att lägga mycket krut på att ta sig till den andra omgången, kunde Niinistö defensivt betrakta sina motkandidater för att vässa argumenten. Med den taktiken kunde han matcha Haavisto i den andra omgången även i den utrikespolitiska debatten.

Men efter finaluppgörelsen finns ingen förlorare. Pekka Haavisto kunde väl mäta sig med Niinistö i sakfrågor och han lyfte också fram tidigare tabubelagda ämnen. Haavisto blev under valrörelsen en symbol för en klimatförändring i Finland. Som en världsvan gentleman talade han konsekvent för ett öppet och tolerant Finland. Det är sannolikt att både Haavisto och hela Finland kan dra fördel av framgången.

Den civiliserade debatten mellan Niinistö och Haavisto fungerade överlag som en motkraft till den tillspetsade valrörelsen för ett år sedan då retoriken i hög grad handlade om ”vi mot dem”. Republiken Finland mognade och växte med åtminstone ett nummer. Finländarnas starka markering för ett öppet Finland blir ett ideologisk kapital att förvalta för Niinistö.

Valet innebär också slutet på en rekordlång socialdemokratisk era. Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen har bildat en kedja som varat i hela 30 år. Den kedjan bröts nu med besked. Paavo Lipponens katastrofala valresultat i den första omgången blev symbolen för en socialdemokratisk rörelse i kris. Ironiskt är att Lipponen gick till val med nästan samma budskap som Haavisto. Väljarna ville dock ha förnyelse och finalen utspelade sig därför utan vänsterfärger.

Trots att ett presidentval långt är ett personval kan man även tala om en framgång för Samlingspartiet. Tack vare Niinistös seger kommer nu både statsministern och presidenten från partiets led. 

Sauli Niinistö blir nu republikens tolfte president. Även om valdeltagandet under finaldagen var exceptionellt lågt, får han med 62,6 procent av rösterna ett starkt mandat.
Trots de kringskurna maktbefogenheterna kommer presidentens roll även i fortsättningen att vara central på de utrikespolitiska arenorna. Under de närmaste sex åren fortsätter de nya ekonomiernas kraftiga frammarsch och då gäller det för Finland att vara med. Både när det gäller handel och som förespråkare för mänskliga rättigheter och demokrati.

Under valkampanjen har Niinistö ofta betonat vikten av en tätare nordisk gemenskap. De första svaren på frågan hur, får vi kanske redan under hans första officiella statsbesök i Sverige.

På de inrikespolitiska arenorna leder presidenten främst via sina värderingar och sitt exempel. När Niinistö både konsekvent och konkret talat för ett naturligt tvåspråkigt Finland får det ses som en stark grundläggande värdering hos den nya presidenten.

Den största inrikespolitiska utmaningen blir den åldrande befolkningen och behovet av längre arbetsliv. Om sex år är Niinistö 69 år. Men det är inte åldern som avgör om han då ställer upp för omval.