Kryphålen täpps till

Regeringens beslut att skärpa reglerna så att utländska företag inte kan trolla bort sina vinster mot höga räntor går i rätt riktning.
Ägarna till hälsovårdskoncernen Mehiläinen är ett bra exempel. Av årsvinsten på 35 miljoner har en procent gått till skatt, resten kanaliseras via det svenska riskkapitalbolaget Ambea vidare till Jersey.
Finland har framstått som ett väldigt generöst land. Nu håller juristerna vid Finansministeriet på att skriva förslaget till proposition som regeringen ska lägga fram i vår.

Skattekonsulterna gnuggar redan händerna inför nästa år då det blir klart vilka företag som tvingas göra om sin finansieringsstruktur. Ingen vet ännu hur lagtexten skrivs.
Det troliga alternativet är att några tiotal utländska ägare och kapitalplacerare förhindras att kvitta vinsterna med hjälp av ränteavdrag för intern finansiering. Nu är det möjligt att köpa ett finskt företag inom industri, tjänster eller fastigheter via holdingbolag som i sin tur finansieras helt med interna krediter.
Räntorna på lånen kan kvittas mot vinsterna i Finland och bokföras i något land där ränteinkomster är skattefria.
Avsikten är bland annat att slå fast hur stor den externa finansieringen i det finska bolaget får vara i relation till det egna kapitalet.

Reformen är välkommen framför allt för att den behandlar alla aktörer jämlikt. Den ger inhemska och utländska ägare samma utgångsläge.

Regeln är redan nu att räntorna ska vara marknadsmässiga, men det avgörs från fall till fall. I Sverige har internlånen från riskkapitalbolag till företagen inom socialsektorn väckt uppseende. Carema som också ägs av Ambea betalade till exempel 12 procent i ränta på aktieägarlånet.
I Finland har räntor på över 10 procent godkänts eftersom lån inom koncernen ges utan säkerhet. Men det finns också ett prejudikat i Högsta förvaltningsdomstolen där räntor på 9 procent inte godkänts.

Samtidigt kommer nog förhoppningarna om att fylla upp statskassan med skattepengar som i dag flyr landet på skam.
En av Finlands ledande konsulter på området, skatteexperten Janne Juusela vid Borenius spår till exempel i Kauppalehti (12.12) att skattesumman stiger med 30-40 miljoner euro per år. Mot det ska alltså ställas att utländska investerare delvis lockats till Finland av avdragsmöjligheterna.

Den alltmer avancerade skatteplaneringen är en utmaning för myndigheterna som ohjälpligen hamnar på efterkälken. Skattestyrelsens avdelning för interna transaktioner ska efter årsskiftet ha 27 anställda. Det är fortfarande mycket mindre än i de andra nordiska länderna. Danmark har ett hundratal inspektörer med motsvarande uppgifter.

OECD har räknat ut att 60 procent av världshandeln består av interna överföringar inom globala företag. Inom företag som Nokia överförs stora ersättningar för forskning och utveckling och varumärken mellan olika länder. Dessa kan användas som en del av skatteplaneringen.
Skatteinspektörernas utmaning är att se om ersättningarna är rimliga, dvs. gjorda på marknadsmässiga villkor. Det mest omtalade exempel är sökjätten Google som för ut sina vinster via Nederländerna och Irland till skatteparadis i Karibien.
Hittills har finländska skatteinspektörer inte haft tid att resa till skatteparadis för att göra efterforskningar, men internationella erfarenheter visar att resorna lönar sig. Det är dags att skicka fler utredare till Karibien.