En halv kanal är ingen lösning

Den svenska blandkanalens styrka är beroende av hur stark profil FST5 har. Målet att se mera av Sveriges tv i hela landet bör stå kvar.

Ett plus ett borde bli två, men när FST5 och SVT World slagits samman på samma kanalplats har summan blivit ett och ett halvt. Det är en halv sverigesvensk kanal tittarna erbjuds och alla tittare i landet får inte ens det.
SVT World sänds inte längre i full version i marknätet, vilket betyder att den som vill se ett mångsidigare utbud måste ha tillgång till kabelnätet och fortfarande betala för servicen. Det finns en stor regional ojämlikhet mellan Österbotten och södra Finland i tillgången till rikssvensk tv.
Östra och norra Finland ligger i lä för den nya blandkanalen, eftersom de upphovsrättsliga villkoren för att sända FST5 och SVT World i hela landet inte kunnat lösas i tid. Det måste ske så snart som möjligt – kanalplats 5 är i sin helhet public service.

Finlandssvenska politiker har tidigare krävt att tillgången till Sveriges tv måste bli bättre i södra Finland. Under den senaste tiden har det i SFP:s led varit tyst om den finlandssvenska tv-politiken. Den omstuvade kanalplatsen uppfattas kanske som en lösning som med tanke på resursbristen är acceptabel. Den är i varje fall bättre än en samgång med Yle Teema.
Vad som är en fullgod lösning är en annan fråga. I en debattartikel i Vasabladet (19.8) kallar samhällsforskaren Kjell Herberts kanalen för en pyrrhusseger för tv-tittarna. Den skapar inte någonting gemensamt nytt som skulle gagna tittarna. Enligt Herberts handlar det om att SVT World, som varit nedläggningshotad, räddar FST, inte tvärtom.
En del tittare får trots allt ett större utbud än tidigare, men en halv kanal är inte en hel lösning.

I ett svar till Kjell Herberts (Vbl 28.8) skriver ledningen för Svenska Yle att deras ambition är att FST5 och SVT World ska kunna fortsätta tillsammans till 2016, då tv-utbudet som helhet kommer att ses över. De antyder att det inte går att hitta den plats i nätverken och de resurser det skulle kräva att ge hela Svenskfinland samma tillgång till tv-utbudet från Sverige.
Betyder det att man också på politikerhåll är införstådd med att det inte på fem år går att göra mer för att se Sveriges tv i södra Finland? I så fall handlar det om en nedskrivning av tidigare politiska mål.

För FST ger synergin med SVT World en viss draghjälp i kampen om den splittrade publikens gunst. Professor Tom Moring skriver i en bakgrundsartikel i Hbl (29.8) att utbudet från Sverige inte i första hand konkurrerar med det svenska utbudet i Finland, utan med det finska underhållningsutbudet. All slags mediekonsumtion på svenska ökar där det svenskspråkiga tv-utbudet är starkt.
Den svenska blandkanalen kan i bästa fall vara en port till det finlandssvenska, finländska, svenska och nordiska för en tvåspråkig publik. Helhetens styrka är beroende av hur stark FST5 är. Risken är att FST producerar medelmåttiga program som varken ger ett sammanhållande kitt för språkgruppen eller den lokala förankring som många finlandssvenska medier lever på. FST kan hålla fast vid smalare program, men måste kunna motivera det och vara öppen med tittarsiffrorna.

"Det sammanhållande kittet" är rubriken på en Magmarapport från förra året. En slutsats i den är att "de svenska mediernas kvalitet är en avgörande fråga med tanke på möjligheten att försvara positionen i en tvåspråkig miljö". Samtidigt konstateras att kvaliteten är ett svårfångat begrepp.
Orsaken till att ett program som Strömsö når breda tittarskaror i hela landet är kanske inte att det är av exceptionellt hög kvalitet. Ett program som tittarna återvänder till har framför allt en egen identitet som inget annat program kan ersätta. FST5 behöver fler profilerade program.