Splittring istället för integration

Den integrationsenhet som grundades 2007 för att skapa en bättre samordning av utlänningsbyråkratin splittras nu upp och tjänstemännen packar än en gång flyttlådorna (Hbl 20.7). Det är konsekvenserna av att socialdemokraterna lyckades driva igenom sitt krav på att portföljen för en migrationsminister slopas.

Astrid Thors blev alltså Finlands första och sista migrationsminister.
Det är olyckligt att samordningen tar slut. En stor del av tjänstemännen ska flytta över till Näringsministeriet där arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) blir deras chef. Där får de sysselsätta sig med att försöka slussa invandrare till sektorer där det finns ett "genuint" behov av arbetskraft, framför allt folk som "ökar Finlands internationella konkurrenskraft" som det uttrycks i regeringsprogrammet.
Integrationsarbetet delas alltså i två bitar, övervakad invandring och arbetskraftspolitik.

Här uppstår också frågan om hur mycket Finland faktiskt kommer att sluta sig gentemot omvärlden.

Polisministern Päivi Räsänen (KD) betonar att invandringen främst är en fråga om rikets säkerhet och funktion. Hon vill därför reservera flyktingkvoten för förföljda kristna. Arbetsminister Ihalainen driver fackets kampanj för att stoppa invandringen av arbetskraft – och reservera jobben för fackmedlemmarna.

Det är väldigt synd att integrationsenheten inte kan hållas intakt under en och samma minister också eftersom många viktiga delar nu riskerar att hamna utanför portföljerna. Statsförvaltningen har ingen tradition av det sektorövergripande samarbete som krävs i den nygamla modellen. Snarare tvärtom. Det är bäddat för revirstrider om resurserna.