Total brist på samarbete

Stadsplanering Professor Jari Niemeläs genmäle (HBL 26.1) till min debattartikel (HBL 10.1) andas precis samma expertiscentrering som den artikel han skrev tillsammans med professor Antti Ahlava och direktör Marja-Leena Rinkineva (HBL 31.12). Han nonchalerar hela idén med min artikel och försöker säga att experterna nog lyssnar på vanligt folks åsikter genom att hänvisa till nätsajten Delta och påverka i, och hävdar att Helsingfors stad långsiktigt arbetat för att stärka stadsbornas delaktighet och invånarnas påverkningsmöjligheter och påstår att stadsforskningen i dagsläget fördjupar sig allt mer i stadsbornas behov och erfarenheter samt erbjuder objektiva, internationellt jämförbara resultat som stöd för beslutsfattande och stadsutveckling. Snömos!
Det är just om det jag skrev i min artikel. Helsingfors stads planerare och forskarna tar fasta endast på de röster bland invånarna – oftast unga personer – som har samma åsikter som de själva. Detta applåderar de ”unga lejonen” bland politikerna och driver igenom trendiga utvecklingsbeslut medan många räddhågade medelålders och äldre beslutsfattare med andra åsikter sitter tysta och ser på utan att röra ett finger. Naturligtvis finns det positiva undantag bland dem, men faktum är att Helsingfors beslutsfattare i dag gripits av panik på grund av alla befolkningsprognoser, som inte är någonting annat än extrapoleringar av den historiska utvecklingen. Beslutsfattarna grundar sig på en fullkomligt felaktig uppfattning om Helsingfors som Finlands motor, att Helsingforsregionen skulle generera största delen av vårt lands BNP och att en så stor del som möjligt av Finlands befolkning absolut måste flytta till Helsingforsregionen. Att det övriga Finland utarmas bryr man sig inte ett skvatt om.
Helsingfors utvecklingsstrategi i dag lider av ett sjukt trånande efter att bli en metropol – något som vår lilla stad aldrig kan bli i jämförelse med S:t Petersburg, Berlin, London eller Paris. Jag tror inte ett ögonblick på att Stadsakademin sammanför alla parter inom stadsutvecklingen. Vanligt folk (i synnerhet vi äldre) glöms totalt bort.
Avsikten med min debattartikel var att försöka öppna stadsutvecklingsexperternas ögon. I min artikel försökte jag räcka en hand till experterna och skrev bland annat att det är ett rimligt krav att hållbar stadsutveckling bör baseras på forskningsresultat. Men Niemeläs svar är ingenting annat än ett besserwisser-genmäle.
Kom igen, professorn! Medan ni kliver ner från ert elfenbenstorn rekommenderas läsning av SFP:s Henrica Bargums kloka debattartikel om Drumsö på samma sida (HBL 26.1). Ta också gärna del av en massa artiklar i lokaltidningen Lauttasaaris senaste nummer (22.1) för att få en ännu bredare bild av vad vanligt folk i dag tycker om stadsplaneringen i Helsingfors.
Sture-Christian Eklund
Helsingfors