Det gäller att ställa lagom krav

Undertecknad vill efter att ha läst prof. Dick Harrisons insändare i SvD, och kommentarer på densamma i HBL, komma med några kommentarer. Det som Harrison beskriver kan låta skrämmande och förefaller att vara okänt vid de finländska universiteten men så är dock inte fallet.
   Hösten 2006 bestämde sig undertecknad, efter förfrågan, för att undervisa på en kurs för blivande ämneslärare i geografi vid Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi (FC/ÅA). Den första kursen var Geografins grunder, 1 studiepoäng, där undervisningen begränsades till 6 timmar en fredag kväll. För att få kursen att motsvara de förväntade arbetsinsatserna gav jag därför en rejäl hemtentamen med trots allt ganska lätta frågor och vad jag minns klarade alla sig men somliga menade att arbetsinsatserna som krävdes inte motsvarade 1 poäng utan betydligt mer.
   Följande höst var det dags för kursen Naturkatastrofer och klimatvariationer, där jag hade en fredag kväll och lördag förmiddag på mig för undervisning. Några veckor senare fick de en tentamen där ca två tredjedelar var godkända. Ytterligare några veckor senare kursen Biogeografi, på samma sätt med liknande resultat och därefter höll jag ca halva Naturresurser, miljöskydd och global utveckling, och på våren var det planerat att jag skulle hålla kursen Specialkurs i regionalgeografi, som studenterna dock fick läsa in och tentera på egen hand.
   Orsaken till detta var att jag formligen överöstes med e-post, där underkända studerande klagade över sina betyg. Faktum är att flera av dem inte ens skulle ha klarat av gymnasiets geografi eftersom jag hade flera gamla studentexamensuppgifter bland mina frågor.
   Allra värst var det när den ansvariga vid FC/ÅA hörde av sig och undrade om jag inte kunde sänka kraven för så där många kunde väl ändå inte underkännas. Det var det som fick måttet att rågas och jag förklarade att jag inte tänkte undervisa specialkursen i regionalgeografi, vilket ledde till kompromissen att studenterna fick läsa in kurslitteraturen på egen hand men jag examinerade den, med ungefär samma resultat som tidigare.
   Så vad Finland nu behöver är tillräckligt många duktiga akademiker med kunskaper och inte väldigt många utan. Dock finns redan liknande tendenser på gymnasiet, där jag annars jobbar heltid. Undertecknad har bland annat fått en direkt uppmaning att sänka kraven i en av gymnasiets kurser för så där svårt får det inte vara. Ändå följer jag bara läroplanen som berättar vad de studerande förväntas kunna efter avslutad lärokurs.
   Utgå inte från att vare sig studenter eller elever i grundskolan eller gymnasiet är obildbara – det gäller bara att ställa lagom krav på dem och inte säga att så där svårt får det inte vara!
Ralf Carlsson
FD, lektor i biologi och geografi, Mariehamn